weekend!
Music music!
Sådan, då var musiklänken ordnad, bara kvar att påbörja arkivera om helgen då ;)
Ja helgen har varit helmys, spontan och minst sagt kreativ haha!
Så vad hittade vi nu på då?
Jo lördagen jobbade jag, inringd akut o allt, var färdig-duschad och påklädd och klar kring fyra.
Punktlige mannen dök upp på bestämd tid med, så snart rullade vi mot storhandlig på både apotek och Willys för att sedan avrunda på City Gross med undantag för ett par finfina mackor vi fick med oss (det brukar sluta illa när man storhandlar på tom mage) och avnjöt vid kajen.
- rolig lampa i smörgåsbutiken.
- Peter leker tant/närsynt i bilen på vägen haha!
För en gångs skull kom allt med hem från inköpslistan o lite till hehe!
Ja kylen ekade ju strax innan och snart var den proppfull. Härligt och välbehövligt.
Lagade till goda middan och gav oss på ett försök till earth hour... med mindre lyckade resultat.
För det första var vi nog faen dem enda som hade ens nappat på idén då ingen av de andra grannarna faktiskt hade släckt ner hos sig.
- packar in kött i mindre mängder, han är så duktig så!
- ack så gott!
Jag sprang runt och tände värme/stearinljus runt om i lyan.
Men snart kastade vi in handduken då man väl skulle in på toa och Peter skulle ta ut sina linser och slutkommentaren av hela kontentan bara tio min senare blev: "Vems idé var det här egentligen??!!" hahaha!!
Somnade gott och som vanligt var tanken god - att sova ut, att passa på att vila ut liksom...
När fanken tror ni man vaknade då - sju hahahaha!
Iofs var klockan åtta då med tanke på sommartiden men snyggt jobbat liksom :)
Utdragen och helmysig frulle följde, långdusch och allt som hörde därtill, maniskt städande av badrummet från Peters sida, lite djupsnack sen hade vi nappat på idén om att ta oss ut till Ä-holm för att ta en titt på Janas utställning av sina målningar, något vi hade pratat om ett tag och sett fram emot.
Vädret var ju finfint och det blev en helskön tur ut till vad som visade sig en stängd och igenbommad kyrka... snacka om att besvikelsen var stor för att inte tala om förvåningen över att en kyrka var stängd på en söndagsmiddag!
Vi styrde kosan tillbaks till hälsingland och stannade till på Gazaremsan - där tog vi en turkisk kaffe, mumsade choklad och slutligen spådde jag Peter haha!
Därefter hamnade vi hos hans päron då suget efter mcn var stort hos honom, jag höll tummarna om att vi skulle få vantarna på en passande hjälm osv så kanske skulle man få sig en tur.
Och visst hittade han passande outfit så jag kunde få följa med!
Efter att ha blivit uppskrämd av hans fars tal och målande bild av hur viktigt det var att inte ha urinblåsan fylld då den skulle kunna sprängas vid olycksfall och jag sprang en extrarunda på toa just in case så var lyckan total när jag satt där på Peters röda och blanka hoj.
- guess who haha!
Påbyltad från topp till tå med ett stadigt grepp om både honom och hojen så åkte vi, jag log brett hela tiden haha!
Akutkisseri halvvägs med orden "sprängd blåsa" ekandes i huvudet och slutligen tillbaks.
Än så länge hade vi lyckats med en dajlig dag!
En kopp kaffe och fika på det och sedan var det hemfärd som gällde.
- gissar på att det är Peters mamma Fia som pysslar med kylskåpspoesi, bra sådan enligt mig.
Åt sen men god middag och snart avslutades dagen på knä kladdandes färg i ren förtjusning över den införskaffade tomma canvastavlan.
Resultatet blev lyckat om än sent :)
Nu hänger den fint på vardagsrumsväggen och jag vill nog summera helgen till riktigt riktigt lyckad!
Peace!
Once again...
... Karma heard me.
Musik.
Jobbet haglar in innan anställningen ens börjat träda i kraft, det gillar vi :)
Inte mycket mer att rapportera här än att jag fullkomligt längtar till helgen och allt som hör där till, den lär bli kreativ och intressant.
Och visst ska här slappas med, man får ta vara på tiden då man får chilla och mysa ihop.
Lets leave it at that for now, Peace!
Musik.
Jobbet haglar in innan anställningen ens börjat träda i kraft, det gillar vi :)
Inte mycket mer att rapportera här än att jag fullkomligt längtar till helgen och allt som hör där till, den lär bli kreativ och intressant.
Och visst ska här slappas med, man får ta vara på tiden då man får chilla och mysa ihop.
Lets leave it at that for now, Peace!
And so on and so on...
Hepp hepp, då var en finfin rotfyllning påbörjad. Najs liksom..
Sen har jag världens finaste mormor, hon är bäst och så är det bara!
Hon följde med mig till tandläkarn, därefter slank vi förbi Anina där jag visade henne en klänning som jag hade fått upp ögonen för varpå hon bara nickade och intygade att visst kunde hon trolla fram en sådan! Nemas problemas och sedan bar det vips av till en tygaffär där det inhandlades samma sorts tyg.
Tänka sig - en klänning på två papp hux flux kan gå på under 200 spänn, det ni!
Sen köpte hon lite smått och gott åt mig, hon är så snäll så, ställer upp när det är knapert och är bara världens goaste.
Hemåt efteråt, käkade gott, fick besök av Becky där det garvades, drogs sjuka skämt och lagades våfflor dagen till ära! Mumma!
Och söta Peter diskade undan som om han var född vid diskbänken - stort tack för det!
Men hörni, vid sidan om allt detta vill jag få skriva av mig om något vidunderligt, jag vet redan nu att det blir några sura miner från i alla tre pers men det skiter jag blanka faen i...
here it goes:
Är det inte märkligt hur en ung reumatiker lever på försäkringskasse-pengar men investerar i Dolce Gabbana, Gucci eller whatever-märken? Är inte det liiite skumt om man nu påstår sig inte leva över sina begränsingar? Kan man då påstå att man faktiskt lever realistiskt? Jag missunnar inte någon något, det är kul när saker går över ens förväntningar och livet bjuder på fina små överraskningar, det blir liksom guldkant på vardagen då.
Men jag svårt för när guldkanten i själva faktum bara är plättering - hänger ni med på vad jag menar?
Är det inte konstigt hur någon som lever på undersköterske-lön har råd att kosta på sig dyra inredningsprylar, knycka på nacken, le ett påkostat leende och buda dyra märkesklänningar titt som tätt?
Visst är det en liten lucka i plånkan som ngt annat fyller utifrån där?
Har man rätt i att knycka på den där nacken då om denne nacken hade icke varit det den är idag utan den mystiska utfyllnaden?
Är det inte märkligt hur vissa kan stoltsera med mammas o pappas cash ännu en gång genom märkes-saker (do you se a pattern here?) och är så lycklig så... är så lycklig över att familjens hysch-hysch problem grävs ner allt djupare i skulder för att överrösa vad föräldrarna aldrig fick idag?
Är det inte märkligt att man väljer att visa upp sidor man själv vill?
Och slutligen - är det inte märkligt att man kan lämna in mer papper en halva Sveriges befolkning lämnar in vid en deklaration under en månads tid, efter att fått svälja stoltheten rejält, sträckt ut en hand för att be om hjälp, tvingats avsluta studier var tid endast återstod av en månads tid bara för att slutändan bli beviljad samma summa man från början behövde hjälp med?
Ja är det inte märkligt att man som hederlig och ärlig människa blir sparkad när man ligger till skillnad om man hade valt att bryta på shaskig svenska, påstå sig ha trettio kids och låtsas att man inte förstår vad någon säger till en - detta funkar däremot.
Why? - för att det är lättare att bara se vad man orkar se.
Men i längden håller det faktiskt lättare om man åtminstonde är ärlig mot sig själv i sitt liv.
Peace!
Sen har jag världens finaste mormor, hon är bäst och så är det bara!
Hon följde med mig till tandläkarn, därefter slank vi förbi Anina där jag visade henne en klänning som jag hade fått upp ögonen för varpå hon bara nickade och intygade att visst kunde hon trolla fram en sådan! Nemas problemas och sedan bar det vips av till en tygaffär där det inhandlades samma sorts tyg.
Tänka sig - en klänning på två papp hux flux kan gå på under 200 spänn, det ni!
Sen köpte hon lite smått och gott åt mig, hon är så snäll så, ställer upp när det är knapert och är bara världens goaste.
Hemåt efteråt, käkade gott, fick besök av Becky där det garvades, drogs sjuka skämt och lagades våfflor dagen till ära! Mumma!
Och söta Peter diskade undan som om han var född vid diskbänken - stort tack för det!
Men hörni, vid sidan om allt detta vill jag få skriva av mig om något vidunderligt, jag vet redan nu att det blir några sura miner från i alla tre pers men det skiter jag blanka faen i...
here it goes:
Är det inte märkligt hur en ung reumatiker lever på försäkringskasse-pengar men investerar i Dolce Gabbana, Gucci eller whatever-märken? Är inte det liiite skumt om man nu påstår sig inte leva över sina begränsingar? Kan man då påstå att man faktiskt lever realistiskt? Jag missunnar inte någon något, det är kul när saker går över ens förväntningar och livet bjuder på fina små överraskningar, det blir liksom guldkant på vardagen då.
Men jag svårt för när guldkanten i själva faktum bara är plättering - hänger ni med på vad jag menar?
Är det inte konstigt hur någon som lever på undersköterske-lön har råd att kosta på sig dyra inredningsprylar, knycka på nacken, le ett påkostat leende och buda dyra märkesklänningar titt som tätt?
Visst är det en liten lucka i plånkan som ngt annat fyller utifrån där?
Har man rätt i att knycka på den där nacken då om denne nacken hade icke varit det den är idag utan den mystiska utfyllnaden?
Är det inte märkligt hur vissa kan stoltsera med mammas o pappas cash ännu en gång genom märkes-saker (do you se a pattern here?) och är så lycklig så... är så lycklig över att familjens hysch-hysch problem grävs ner allt djupare i skulder för att överrösa vad föräldrarna aldrig fick idag?
Är det inte märkligt att man väljer att visa upp sidor man själv vill?
Och slutligen - är det inte märkligt att man kan lämna in mer papper en halva Sveriges befolkning lämnar in vid en deklaration under en månads tid, efter att fått svälja stoltheten rejält, sträckt ut en hand för att be om hjälp, tvingats avsluta studier var tid endast återstod av en månads tid bara för att slutändan bli beviljad samma summa man från början behövde hjälp med?
Ja är det inte märkligt att man som hederlig och ärlig människa blir sparkad när man ligger till skillnad om man hade valt att bryta på shaskig svenska, påstå sig ha trettio kids och låtsas att man inte förstår vad någon säger till en - detta funkar däremot.
Why? - för att det är lättare att bara se vad man orkar se.
Men i längden håller det faktiskt lättare om man åtminstonde är ärlig mot sig själv i sitt liv.
Peace!
Karma...
... is treating me well :)
Förutom tandvärk (och här är jag tacksam för allt sker som sagt av en anledning på den tidpunkten den gör, mer om det i ett senare blogginlägg) och lite halsont så är det prima.
Var på anställningsintervju igår som startade med att skriva på förnyelse av anställningspapper haha! Lovely! Thats what im talking about typ :)
Förutom inskolning av dagis idag så skall jag snart ringa ett samtal där det verkar som om jag kommer att få sätta ner foten och ta tjuren vid hornen - det krävs ibland för att sparka igång en del grejer.
Därefter väntar mig en finfin rotfyllning och jag lär väll vara sådär lagom hög på mitt rus efteråt hahaha!
Jisses! Wish me luck typ!
Peace!
Förutom tandvärk (och här är jag tacksam för allt sker som sagt av en anledning på den tidpunkten den gör, mer om det i ett senare blogginlägg) och lite halsont så är det prima.
Var på anställningsintervju igår som startade med att skriva på förnyelse av anställningspapper haha! Lovely! Thats what im talking about typ :)
Förutom inskolning av dagis idag så skall jag snart ringa ett samtal där det verkar som om jag kommer att få sätta ner foten och ta tjuren vid hornen - det krävs ibland för att sparka igång en del grejer.
Därefter väntar mig en finfin rotfyllning och jag lär väll vara sådär lagom hög på mitt rus efteråt hahaha!
Jisses! Wish me luck typ!
Peace!
Insikt...
Läste nyss Sophies kommentar, började svara på den och fick en aha-upplevelse. Tack Sophie :)
Slänger in en musiklänk med i förbifarten ;)
Jag har alltid gått vid idén om att "everything happens for a reason" - dvs allt har en mening och bakomliggande tanke till varför det sker.
Mr.Hypnos lärde mig med att alla människor vi träffar och saker som sker är utav ett syfte, att lära en något att tillföra en något ja att inget "bara sker", hänger ni med på vad jag menar?
Jag slogs av tanken häromdagen och påpekade även vetskapen om faktumet att min sits jag satts i är av en anledning, allt sker av en anledning och syftet är att jag ska förhoppningsvis ta lärdom av vad livet/karma/kalla det vad du vill har att lära mig.
Det funkar så och fattar man inte galoppen och infon är viktig nog så går allt i cirklar i slutändan, allt bara upprepar sig tills man kopplat vad universum vill ha sagt.
Jag fattade galoppen nyss.
Jag slogs av det faktum att jag faktiskt är geniunt nöjd och lycklig. Jag är trygg - varför? ill tell you my friends.
Här går jag runt och försöker nöta in varför folk inte kan se vad dem har istället för vad dem inte har.
Well, ta-daa Alma, ta-daa :)
Jag vet precis vad jag har.
Jag slås av insikten om just allt fint som jag har kring mig, oberoende av varken cash eller kringgående omständigheter - det består oavsett omgivning!
Vilken känsla! Wow!
Vilket kraft!
Tack än en gång sophie, sista pusselbiten föll i hövvet på majj!
Peace everybody! Go get the world!
Slänger in en musiklänk med i förbifarten ;)
Jag har alltid gått vid idén om att "everything happens for a reason" - dvs allt har en mening och bakomliggande tanke till varför det sker.
Mr.Hypnos lärde mig med att alla människor vi träffar och saker som sker är utav ett syfte, att lära en något att tillföra en något ja att inget "bara sker", hänger ni med på vad jag menar?
Jag slogs av tanken häromdagen och påpekade även vetskapen om faktumet att min sits jag satts i är av en anledning, allt sker av en anledning och syftet är att jag ska förhoppningsvis ta lärdom av vad livet/karma/kalla det vad du vill har att lära mig.
Det funkar så och fattar man inte galoppen och infon är viktig nog så går allt i cirklar i slutändan, allt bara upprepar sig tills man kopplat vad universum vill ha sagt.
Jag fattade galoppen nyss.
Jag slogs av det faktum att jag faktiskt är geniunt nöjd och lycklig. Jag är trygg - varför? ill tell you my friends.
Här går jag runt och försöker nöta in varför folk inte kan se vad dem har istället för vad dem inte har.
Well, ta-daa Alma, ta-daa :)
Jag vet precis vad jag har.
Jag slås av insikten om just allt fint som jag har kring mig, oberoende av varken cash eller kringgående omständigheter - det består oavsett omgivning!
Vilken känsla! Wow!
Vilket kraft!
Tack än en gång sophie, sista pusselbiten föll i hövvet på majj!
Peace everybody! Go get the world!
Wonderwall
Hepp! Music maestro!
Idag låg jag och drog mig, gött gött, men tji fick jag hyfsat strax efteråt, Peter stressade en gnutta och just som vi pussades hejdå och jag låste om dörren bakom honom så hör jag en välbekant liten söt stämma pipa fram ett förtjust "Mamma?" haha!
Hepp hepp, lillpysen var vaken och glad, det var bara till att ta och pallra upp honom, småmös i den stora sängen en liten stund sen blev det frulle för hela slanten.
Fanken vad dåliga vi blivit på att stiga opp i tid de sista dagarna, bättring på det till kommande vecka ;)
Så vad står på schemat idag?
Tja, pappersarbete (iofs inte mycket alls) lämna in papperna, Dagisvisit igen och sedan ska en tjur tas vid hornen.
Helgen lär bjuda på massa chill, en del utevistelse med tanke på det finfina vårvädret som ju gjort så fin entré och hemmagjorda kåldolmar a la mormor!
Nästa veckas mål är att fotografera under ngn fin dag, få jobbnapp och storhandling.
Vet ni vad jag inte förstår mig på?
Min egen generation!
Det är nog en del kulturarv det är jag rätt säker på, men trots detta finns det en del människor ur min generations tid som är utav svenskt kulturarv men som ändå tänker vettigt - jag syftar till ekonomi.
Det är intressant att se hur dessa nissar jag talar om inte ens rubbas av en finanskris.
Rätt strongt jobbat anser jag.
Dessa nissar är helt övertygade om att pengar kan visst köpa lycka och kärlek.
Jag ser ner på dessa människor. De är svaga i mina ögon. Det som gör dem svaga ur min synvinkel är just den tjockskalliga biten, d.v.s. att det åker inte in i deras skalle hur det egentligen ligger om man så ens försöker banka in skiten.
"Pappa-betalar-generationen" är en överlevande art, why? - easy, för att pappa betalar. Doh liksom.
Nå låt säg nissar - är ni lyckliga? om ja så gött för er, vidare till följdfrågan i så fall - skulle ni vara lika "lyckliga" utan cashen? nu menar jag for real, utan något cash alls? D.v.s. väck med alla fikor, vardagslyx, uteliv och drinkar? nå?
Peace gott folk!
Idag låg jag och drog mig, gött gött, men tji fick jag hyfsat strax efteråt, Peter stressade en gnutta och just som vi pussades hejdå och jag låste om dörren bakom honom så hör jag en välbekant liten söt stämma pipa fram ett förtjust "Mamma?" haha!
Hepp hepp, lillpysen var vaken och glad, det var bara till att ta och pallra upp honom, småmös i den stora sängen en liten stund sen blev det frulle för hela slanten.
Fanken vad dåliga vi blivit på att stiga opp i tid de sista dagarna, bättring på det till kommande vecka ;)
Så vad står på schemat idag?
Tja, pappersarbete (iofs inte mycket alls) lämna in papperna, Dagisvisit igen och sedan ska en tjur tas vid hornen.
Helgen lär bjuda på massa chill, en del utevistelse med tanke på det finfina vårvädret som ju gjort så fin entré och hemmagjorda kåldolmar a la mormor!
Nästa veckas mål är att fotografera under ngn fin dag, få jobbnapp och storhandling.
Vet ni vad jag inte förstår mig på?
Min egen generation!
Det är nog en del kulturarv det är jag rätt säker på, men trots detta finns det en del människor ur min generations tid som är utav svenskt kulturarv men som ändå tänker vettigt - jag syftar till ekonomi.
Det är intressant att se hur dessa nissar jag talar om inte ens rubbas av en finanskris.
Rätt strongt jobbat anser jag.
Dessa nissar är helt övertygade om att pengar kan visst köpa lycka och kärlek.
Jag ser ner på dessa människor. De är svaga i mina ögon. Det som gör dem svaga ur min synvinkel är just den tjockskalliga biten, d.v.s. att det åker inte in i deras skalle hur det egentligen ligger om man så ens försöker banka in skiten.
"Pappa-betalar-generationen" är en överlevande art, why? - easy, för att pappa betalar. Doh liksom.
Nå låt säg nissar - är ni lyckliga? om ja så gött för er, vidare till följdfrågan i så fall - skulle ni vara lika "lyckliga" utan cashen? nu menar jag for real, utan något cash alls? D.v.s. väck med alla fikor, vardagslyx, uteliv och drinkar? nå?
Peace gott folk!
Blod, svett och tårar!!
Okej nu tog jag i, inte så jag sprack dock :)
Hua vilken dag det redan hunnit vara!
Tog det lugnt i morse, det är fan grymt att gå upp så tidigt som vi gör! Har aldrig i mitt liv gått upp frivilligt kl fem om morgnarna och börjar ångra det bittert!
Sen har jag ju inte haft varken motivation eller anledning tidigare.
Men nu blir dagarna så mycket mer stabila när vi går upp så tidigt, för jag hinner ta det lugnt, vakna till, sörpla kaffe i lugnan ro, göra vid mig i lugnan ro med för den delen och framförallt hinner jag planera dagen utan stress.
Jag hinner liksom lägga upp allt i mitt huvud med god framförhållning, därav minskad stress.
Dajligt!
Så när klockan väl var strax innan nio hade jag ju redan hunnit vara uppe i fyra timmar och fått mixtrat med smått och gott här hemma och hunnit skriva upp allt samt samlat ihop alla papper som skulle med under dagen.
Jag minns att jag tänkte det för mig själv att det är helt galet när sängen är bäddad, disken på tork, tvätten upphängd och Alex och jag redo för dagen innan kl ens blivit nio!
Så kikade jag ut och visst var jag medveten om blåsten som skulle heta duga men solen sken ju så härligt att jag tog beslutet att cykla genom dagens ärenden - jag skulle spara en minimal slant men även få gott om motion, nu är fina Asta inte är med längre... Saknar henne som en tok för den delen.
Så, dagis-inskolning stod först på ärendeschemat.
Det gick fint faktiskt, trots att lillpysen lyckades gå rätt ut bland gungorna och få sig en finfin smäll... Nu lär han inte göra om det om inget annat?
Sedan blev det raka (mja raka och raka, det blev duktigt vingligt i motvind ska jag säga er) till stan och in på banken.
Jag blev snart medveten om det dryga med cykel är ju att den ska ständigt parkeras, låsas och grejer ska av och på osv när kids är med.
När jag väl fått med mig papperna från banken styrde vi mot skatteverket... som självklart hade flyttat...
Trötta mig typ.
Hittade till den nya lokalen och efter en del väntetid blev det vår tur och även dem papperna blev införskaffade.
Efter det besöket var det socialstyrelsen nästa... som självfallet hade lunch-stängt just som vi kommit dit.
Det var bara till att prega ner hela pappershögen ner i deras postlåda.
Sedan så var det hemfärd som gällde.
Gissa om benen fullkomligt skrek av mjölksyra-attack och flåset fick en att börja undra hur man var som rökare tidigare haha!
Jag må kanske inte ha värsta kondisen men en sak har jag lärt mig idag - jag har en jäkla anamma!
Jajemen det har jag!
Skam den som ger sig!
Kanske kan den vara så att Oxen och Lejonet omkring mig smittar av sig? Who knows, men Solum-hemmets hjärta innehar nog en jädra massa envishet.
Ut med hakan och bröstet, knyta näven och sluta käkarna hårt mot varandra, sen kör man, som om ingen morgondag finns!
Därav Svensson-andan mot dagens slut?
En sak jag var himla impad över var faktiskt Alex idag.
Han ska ha cred för idag, han satt så snäll vid varje besök och väntetid, knaprade lite på sitt rån och härmade alla roliga ljud :)
Älskade lilla onge vad tiden går och självständigheten i honom växer. Makes any mom proud!
Peace!
Hua vilken dag det redan hunnit vara!
Tog det lugnt i morse, det är fan grymt att gå upp så tidigt som vi gör! Har aldrig i mitt liv gått upp frivilligt kl fem om morgnarna och börjar ångra det bittert!
Sen har jag ju inte haft varken motivation eller anledning tidigare.
Men nu blir dagarna så mycket mer stabila när vi går upp så tidigt, för jag hinner ta det lugnt, vakna till, sörpla kaffe i lugnan ro, göra vid mig i lugnan ro med för den delen och framförallt hinner jag planera dagen utan stress.
Jag hinner liksom lägga upp allt i mitt huvud med god framförhållning, därav minskad stress.
Dajligt!
Så när klockan väl var strax innan nio hade jag ju redan hunnit vara uppe i fyra timmar och fått mixtrat med smått och gott här hemma och hunnit skriva upp allt samt samlat ihop alla papper som skulle med under dagen.
Jag minns att jag tänkte det för mig själv att det är helt galet när sängen är bäddad, disken på tork, tvätten upphängd och Alex och jag redo för dagen innan kl ens blivit nio!
Så kikade jag ut och visst var jag medveten om blåsten som skulle heta duga men solen sken ju så härligt att jag tog beslutet att cykla genom dagens ärenden - jag skulle spara en minimal slant men även få gott om motion, nu är fina Asta inte är med längre... Saknar henne som en tok för den delen.
Så, dagis-inskolning stod först på ärendeschemat.
Det gick fint faktiskt, trots att lillpysen lyckades gå rätt ut bland gungorna och få sig en finfin smäll... Nu lär han inte göra om det om inget annat?
Sedan blev det raka (mja raka och raka, det blev duktigt vingligt i motvind ska jag säga er) till stan och in på banken.
Jag blev snart medveten om det dryga med cykel är ju att den ska ständigt parkeras, låsas och grejer ska av och på osv när kids är med.
När jag väl fått med mig papperna från banken styrde vi mot skatteverket... som självklart hade flyttat...
Trötta mig typ.
Hittade till den nya lokalen och efter en del väntetid blev det vår tur och även dem papperna blev införskaffade.
Efter det besöket var det socialstyrelsen nästa... som självfallet hade lunch-stängt just som vi kommit dit.
Det var bara till att prega ner hela pappershögen ner i deras postlåda.
Sedan så var det hemfärd som gällde.
Gissa om benen fullkomligt skrek av mjölksyra-attack och flåset fick en att börja undra hur man var som rökare tidigare haha!
Jag må kanske inte ha värsta kondisen men en sak har jag lärt mig idag - jag har en jäkla anamma!
Jajemen det har jag!
Skam den som ger sig!
Kanske kan den vara så att Oxen och Lejonet omkring mig smittar av sig? Who knows, men Solum-hemmets hjärta innehar nog en jädra massa envishet.
Ut med hakan och bröstet, knyta näven och sluta käkarna hårt mot varandra, sen kör man, som om ingen morgondag finns!
Därav Svensson-andan mot dagens slut?
En sak jag var himla impad över var faktiskt Alex idag.
Han ska ha cred för idag, han satt så snäll vid varje besök och väntetid, knaprade lite på sitt rån och härmade alla roliga ljud :)
Älskade lilla onge vad tiden går och självständigheten i honom växer. Makes any mom proud!
Peace!
Helgens bravader!
Jaha, nog lätt att erinra sig helgens bravader bara sådär på en tisdagsmorgon haha!
Vi kör den kortfattade versionen både för min och Peters skull hahaha!
Fredagen var hur lugn som helst och gick åter igen i sann Svensson-anda, härligt härligt!
Förutom att Asta hamnade på Tinas gräsplätt då hon lämnat finfina spår av sin upphetsning på hennes vardagsrumsgolv och att Elin kör minst sagt knasigt så var dagen tipp topp vågar jag nog påstå.
Och så kom lördagen.
Den var späckad!
Jag gick upp i hederlig tid och lullade runt i min egna värld medans Alex frulle var på G.
Lite småplock och don, en liten sovmorgon senare för Peter så var alla uppe.
Lite småstoj för lillpysen, överenergisk Asta och vips så hade halva dagen sprungit sin kos.
Efter att Alexs farföräldrar plockat upp honom och vi käkat himla god mad - jag är kluven om det är jag eller Peter som borde få köksförbud, det är hemsk med god mat för slutligen har man klämt i sig på tok för mycket haha!
Körde ut till Väla och fixade med oss av IKEAs underbart goda cheesecake bara för att istället styra kosan mot Rydebäck blev det Peters pärons place istället.
Tina var apstressad, well you snooze you loose för det var förbannat god cheesecake! :P
Asta var med och hade tydligen även lämnat en "present" hos dem fick vi reda på dagen efter hrm...
Slutligen lämnade vi av hunden hos Elin o co för att sedan (efter att ha inhandlat snus och Redbull haha!) börja sörpla drinkar här hemma till shysst musik.
- yes yes, Tha Man himself och jag!
Det dröjde inte länge förräns partyhumöret var på topp och snart var man i stan och fick även träffa Chrille.
En trevlig och egen man som jag nog skrämde vettet ur moahahaha!
Ett par glas och rejält skrovmål senare så vart väl alla lite runda om fötterna.
- Chrille får förklarat hur man finner meningen med livet även när man plockar hundbajs haha!
Fick även reda på i efterhand att karma ännu en gång gjort sitt bara metrar ifrån mig och en annan fick sig en finfin avhyvling - den var välbehövlig if you ask me och förhoppningsvis fick sig människan liiite mer att fundera på.
Allt faller inte ner i ens knä bara för att kör "prinsess-stil-a-la-jag-ska-stampa-tills-jag-blir-gul-o-blå-stuket" och kanske lite respekt infinner sig i personen?
Who knows..? I´m not gonna give a crap men visst bidrog den till ett småleende.
Vidare till Telegrafen och här blir det grötigt för vissa men allt som allt hade jag skoj!
Peter lyckades vi supa tillbaks till ap-stadiet och jag garvade konstant åt allt som kom ur hans mun efter Telegrafens besök och absint-effekten hahaha!
- resten behåller vi för oss själva hahahaha!
Väl hemma insåg jag rätt kvickt att: "nej, människan måste filmas in action för han kommer aaaaldrig att tro mig utan bevis hahaha!"
Sagt och gjort och mången skratt blev följden och tur var att jag faktiskt filmade, för ställd blev han hahaha!
Nå, söndagen gjorde entré och betongkepsen satt som klistrat på Peters huvud trots både rejäl flottigt frukost och en dusch senare.
Dagen gjorde dessutom tidig entré då Elin ringde förskräckt kring 06-tiden och bad oss komma och hämta hunden, som tydligen fått fnatt...
Något knas hade skett med Asta för uppror vill jag nog kalla det, efter vidare efterforskning fick jag även reda på i efter hand att terrier-rasen kan komma på knasigheter och få flipp...
Nå, dagen artade sig hyfsat och vi blev även bjudna till att käka middag hos hans päron.
Sagt o gjort, alla hoppade in i bilen och väl framme fick jag ju höra the news om Astas knasigheter sedan dagen innan.
Chockartat insisterade jag på att hunden inte skulle in i deras hem igen i skräck om en repris...
Efter övertalning kom hon innanför dörren iaf och jag satt som på nålar med ständig uppsikt... och nog faen blev det en repris inte långt därefter.
Där blev måttet rågat och jag ringde förra ägarinnan omedelbums och snart beslöts det att Asta skulle bort...
Läget var ohållbart och resten av kvällen spenderade hon i bilen.
Måndag kom, kantad av dagis, pappersarbeten, samtal och överlämnande av Asta... Det sved... ordentligt.. Men det var även uppenbart att hon hade saknat sin gamla matte...
Så idag väntar mig ytterligare samtal, pappersarbete, dagis och jobbsök.
Men nu börjar det arta sig!
Wish me luck!
Peace!
Vi kör den kortfattade versionen både för min och Peters skull hahaha!
Fredagen var hur lugn som helst och gick åter igen i sann Svensson-anda, härligt härligt!
Förutom att Asta hamnade på Tinas gräsplätt då hon lämnat finfina spår av sin upphetsning på hennes vardagsrumsgolv och att Elin kör minst sagt knasigt så var dagen tipp topp vågar jag nog påstå.
Och så kom lördagen.
Den var späckad!
Jag gick upp i hederlig tid och lullade runt i min egna värld medans Alex frulle var på G.
Lite småplock och don, en liten sovmorgon senare för Peter så var alla uppe.
Lite småstoj för lillpysen, överenergisk Asta och vips så hade halva dagen sprungit sin kos.
Efter att Alexs farföräldrar plockat upp honom och vi käkat himla god mad - jag är kluven om det är jag eller Peter som borde få köksförbud, det är hemsk med god mat för slutligen har man klämt i sig på tok för mycket haha!
Körde ut till Väla och fixade med oss av IKEAs underbart goda cheesecake bara för att istället styra kosan mot Rydebäck blev det Peters pärons place istället.
Tina var apstressad, well you snooze you loose för det var förbannat god cheesecake! :P
Asta var med och hade tydligen även lämnat en "present" hos dem fick vi reda på dagen efter hrm...
Slutligen lämnade vi av hunden hos Elin o co för att sedan (efter att ha inhandlat snus och Redbull haha!) börja sörpla drinkar här hemma till shysst musik.
- yes yes, Tha Man himself och jag!Det dröjde inte länge förräns partyhumöret var på topp och snart var man i stan och fick även träffa Chrille.
En trevlig och egen man som jag nog skrämde vettet ur moahahaha!
Ett par glas och rejält skrovmål senare så vart väl alla lite runda om fötterna.
- Chrille får förklarat hur man finner meningen med livet även när man plockar hundbajs haha!Fick även reda på i efterhand att karma ännu en gång gjort sitt bara metrar ifrån mig och en annan fick sig en finfin avhyvling - den var välbehövlig if you ask me och förhoppningsvis fick sig människan liiite mer att fundera på.
Allt faller inte ner i ens knä bara för att kör "prinsess-stil-a-la-jag-ska-stampa-tills-jag-blir-gul-o-blå-stuket" och kanske lite respekt infinner sig i personen?
Who knows..? I´m not gonna give a crap men visst bidrog den till ett småleende.
Vidare till Telegrafen och här blir det grötigt för vissa men allt som allt hade jag skoj!
Peter lyckades vi supa tillbaks till ap-stadiet och jag garvade konstant åt allt som kom ur hans mun efter Telegrafens besök och absint-effekten hahaha!
- resten behåller vi för oss själva hahahaha!Väl hemma insåg jag rätt kvickt att: "nej, människan måste filmas in action för han kommer aaaaldrig att tro mig utan bevis hahaha!"
Sagt och gjort och mången skratt blev följden och tur var att jag faktiskt filmade, för ställd blev han hahaha!
Nå, söndagen gjorde entré och betongkepsen satt som klistrat på Peters huvud trots både rejäl flottigt frukost och en dusch senare.
Dagen gjorde dessutom tidig entré då Elin ringde förskräckt kring 06-tiden och bad oss komma och hämta hunden, som tydligen fått fnatt...
Något knas hade skett med Asta för uppror vill jag nog kalla det, efter vidare efterforskning fick jag även reda på i efter hand att terrier-rasen kan komma på knasigheter och få flipp...
Nå, dagen artade sig hyfsat och vi blev även bjudna till att käka middag hos hans päron.
Sagt o gjort, alla hoppade in i bilen och väl framme fick jag ju höra the news om Astas knasigheter sedan dagen innan.
Chockartat insisterade jag på att hunden inte skulle in i deras hem igen i skräck om en repris...
Efter övertalning kom hon innanför dörren iaf och jag satt som på nålar med ständig uppsikt... och nog faen blev det en repris inte långt därefter.
Där blev måttet rågat och jag ringde förra ägarinnan omedelbums och snart beslöts det att Asta skulle bort...
Läget var ohållbart och resten av kvällen spenderade hon i bilen.
Måndag kom, kantad av dagis, pappersarbeten, samtal och överlämnande av Asta... Det sved... ordentligt.. Men det var även uppenbart att hon hade saknat sin gamla matte...
Så idag väntar mig ytterligare samtal, pappersarbete, dagis och jobbsök.
Men nu börjar det arta sig!
Wish me luck!
Peace!
A little bit of everything
Vill till en början tacka för era fina kommentarer.
I´ll stay and take you guys with me on my path of life, thru good and bad :)
För det andra - det hör inte hemma här enligt många, tror nog jag gör en o annan människa upprörd men det skiter jag i - jag vill hälsa underbart vackra Mio till världen. Han har Sabinas välformade mun och lilla söta näsa och han har Nicklas ögon, det är ingen tvekan om att ni två blir fina föräldrar till en finfin grabb, det kan jag säga på rak arm här och nu.
Jag blir sorgsen över att vår vänskap är över då jag velat få finnas där och ge råd när skulle behövas och få glädjas över deras barn. Men nu är allt som det är.
Vi växer alla, dag för dag, tar lärdom av alla intryck som präntas in i oss och våra själar.
Det kommer att gå bra är allt jag vill säga, genom svåra och fina stunder. Gratulerar till er lycka.
För det tredje, mina tankar går till Maddi, vars nummer jag snart skall slå - förmodligen väcka och störa henne och hennes skönhets-sömn, men hon är vacker som en dag redan och jag saknar henne.
Det är dags att börja skriva på första kapitlet i my book of life.
Förordet är skrivet, en gnutta av blivande innehållsförteckning... och nu, ja nu är det dags att börja leva det liv jag väljer att leva.
Jag skall sträva efter att få sätta en guldkant för varje sida.
Helgens uppdatering kommer under dagen.
Peace my friends and readers, peace.
I´ll stay and take you guys with me on my path of life, thru good and bad :)
För det andra - det hör inte hemma här enligt många, tror nog jag gör en o annan människa upprörd men det skiter jag i - jag vill hälsa underbart vackra Mio till världen. Han har Sabinas välformade mun och lilla söta näsa och han har Nicklas ögon, det är ingen tvekan om att ni två blir fina föräldrar till en finfin grabb, det kan jag säga på rak arm här och nu.
Jag blir sorgsen över att vår vänskap är över då jag velat få finnas där och ge råd när skulle behövas och få glädjas över deras barn. Men nu är allt som det är.
Vi växer alla, dag för dag, tar lärdom av alla intryck som präntas in i oss och våra själar.
Det kommer att gå bra är allt jag vill säga, genom svåra och fina stunder. Gratulerar till er lycka.
För det tredje, mina tankar går till Maddi, vars nummer jag snart skall slå - förmodligen väcka och störa henne och hennes skönhets-sömn, men hon är vacker som en dag redan och jag saknar henne.
Det är dags att börja skriva på första kapitlet i my book of life.
Förordet är skrivet, en gnutta av blivande innehållsförteckning... och nu, ja nu är det dags att börja leva det liv jag väljer att leva.
Jag skall sträva efter att få sätta en guldkant för varje sida.
Helgens uppdatering kommer under dagen.
Peace my friends and readers, peace.
Isn´t it ironic..?
Ja är det ironiskt gott folk - det faktum som snart skall följa, men först musiklänken.
Jag läser så hemskt många bloggar och slogs av en sak som faktiskt bugs me quite a bit - de flesta bloggar jag stött på, ca 80% av dem består av en massa smågnäll.
Allt från "oj vad drygt liv jag har som faktiskt blir ledsen och upprörd av att ommöblerat min minimala lya 152 gånger - buhuu" till "Men Guuuud alltså vilken tur att jag lever kring folk vars pengar jag kan leva på men undrar varför mitt liv är så menlöst o tomt trots lyxen - buhuu"...
Jag blir lite trött på sån skit.
Det får mig att klia mig i skallen och faktiskt undra - har vi människor inget vettigare för oss? Typ att leva livet istället för att gnälla om att vi inte lever det?
Det som är ironiskt är det faktum egentligen har varit solklart sedan medians begynnelse - nämligen suget eftet misär.
Ja förr stod folk om söndagseftermiddagarna och tittade på hängningar av fångar.
Nu sitter folk i soffan och glor på dumburken för jämnan och hängningarna är utbytta till ständigt upptrappat drama.
Drama drama drama.
Skriver jag rburiken "Sex, drugs and rock´n´roll" får jag garanterat mängder av läsare jämfört med rubriken "Jag är så lycklig!" är inte det knas?
Att desto lyckligare och bekymmersfriare inlägg desto färre läsare.
Intressant hur människans tänkande funkar, hur folk gladeligen frotterar sig med olycka, helst andras men även sin egen.
Misär är som ved på deras brasa.
Lycka släcker deras livsglöd på ett skumt vis.
Men istället för att tillåta den brasan släckas, ta itu med sina småtrubbel och faktiskt vara lyckliga (något som alla påstår sig eftersträva men aldrig agerar därefter) så väljs det att fortsätta att stanna i sin sloknande och bittra glöd.
Jag går i tankar om att sluta blogga offentligt och hålla mig till att bara blogga helt och hållet för mig själv.
Några tankar, protester eller samtyckanden om det?
Peace gott folk!
Jag läser så hemskt många bloggar och slogs av en sak som faktiskt bugs me quite a bit - de flesta bloggar jag stött på, ca 80% av dem består av en massa smågnäll.
Allt från "oj vad drygt liv jag har som faktiskt blir ledsen och upprörd av att ommöblerat min minimala lya 152 gånger - buhuu" till "Men Guuuud alltså vilken tur att jag lever kring folk vars pengar jag kan leva på men undrar varför mitt liv är så menlöst o tomt trots lyxen - buhuu"...
Jag blir lite trött på sån skit.
Det får mig att klia mig i skallen och faktiskt undra - har vi människor inget vettigare för oss? Typ att leva livet istället för att gnälla om att vi inte lever det?
Det som är ironiskt är det faktum egentligen har varit solklart sedan medians begynnelse - nämligen suget eftet misär.
Ja förr stod folk om söndagseftermiddagarna och tittade på hängningar av fångar.
Nu sitter folk i soffan och glor på dumburken för jämnan och hängningarna är utbytta till ständigt upptrappat drama.
Drama drama drama.
Skriver jag rburiken "Sex, drugs and rock´n´roll" får jag garanterat mängder av läsare jämfört med rubriken "Jag är så lycklig!" är inte det knas?
Att desto lyckligare och bekymmersfriare inlägg desto färre läsare.
Intressant hur människans tänkande funkar, hur folk gladeligen frotterar sig med olycka, helst andras men även sin egen.
Misär är som ved på deras brasa.
Lycka släcker deras livsglöd på ett skumt vis.
Men istället för att tillåta den brasan släckas, ta itu med sina småtrubbel och faktiskt vara lyckliga (något som alla påstår sig eftersträva men aldrig agerar därefter) så väljs det att fortsätta att stanna i sin sloknande och bittra glöd.
Jag går i tankar om att sluta blogga offentligt och hålla mig till att bara blogga helt och hållet för mig själv.
Några tankar, protester eller samtyckanden om det?
Peace gott folk!
Karma karma karma... lovely you!
Jisses vilken intensiv dag än så länge!!
Ja jag kan ju lugnt påstå att jag fått lön för mödan so far från alla mina kraftansträningar, tålamod och för att inte glömma ihärdighet.
Resultat my friends, resultat. Det och hederlig, härlig och mycket god karma!
Behöver jag ens nämna att jag är tacksam? :)
För övrigt känns dagens resultat som om ordspråket "Vill man ha något gjort så får man göra det själv" fullkomligen ekar i skallen på mig.
Nu ska jag andas i en papperspåse och kanske fundera på att låta bli Redbullen som bara ökar nipprigheten och uppspeltheten heh!
Peace!
Ja jag kan ju lugnt påstå att jag fått lön för mödan so far från alla mina kraftansträningar, tålamod och för att inte glömma ihärdighet.
Resultat my friends, resultat. Det och hederlig, härlig och mycket god karma!
Behöver jag ens nämna att jag är tacksam? :)
För övrigt känns dagens resultat som om ordspråket "Vill man ha något gjort så får man göra det själv" fullkomligen ekar i skallen på mig.
Nu ska jag andas i en papperspåse och kanske fundera på att låta bli Redbullen som bara ökar nipprigheten och uppspeltheten heh!
Peace!
A babyboost!
Aftonbladet skriver om bl.a. att KD föreslår en pott på 10 000 kr för varje barn som föds som bonus.
Jag ger tummen upp för själva saken och tycker det är en kanon-idé då finanskrisen härjar och ekonomier rasar på köpet. Hysterin över cash är stor och minst sagt märkbar.
Jag vet av egen erfarenhet många blivande föräldrar och även folk som inte har barn för den delen gärna bildar sig den uppfattningen om att barn är dyrt, att dem kostar en mycket osv.
Fel, det märker man som nybliven förälder rätt snabbt att de små rackarna kostar faktiskt inte alls sådär förbaskat mycket.
Det som egentligen är en större klumsumma i utgifter är just bas-sakerna exempelvis barnvagn, kläder, säng och dylikt.
För övrigt kommer kidsen inte upp ngn större mängd än kanske kring tusenlappen som mest i månaden.
Jag tror dock att priset man pungar ut för ett barn rent generellt ökar då de t.ex. börjar inskolas och börjar på dagis.
Så att föreslå en summa på 10 000 kr är inte dumt alls, den täcker alla nödvändigheter och besparar nog många föräldrar några gråa strån.
Men medaljongen har alltid en baksida.
Pratade just med Peter häromdagen om hur hysterin kring barnafödande är enorm och nästan löjlig vid det här laget.
Jag har förståelse för den svenska staten för ca tjugo år sedan då barnafödandet låg ganska lågt till och dem tänkte förmodligen mer långsiktigt så som arbetskraft osv.
Så ökade barnbidragen och mycket fokus lades just på barnafrämjanden och samhället blev sakta men säkert mer barnvänligt/barnanpassat.
Men nu ploppar barnen fram (ber om ursäkt i förväg om några ömma tår trampats på) och staten står och kliar sig i arslet.
Hoppla..!
Vad gör vi nu?
Det är inte alls vidare uttänkt då allt fler barn föds nu och en rekordbabyboom är minst sagt i rullning, men inte är dagisplatserna fler, garanterat likaså med skolorna och allt blir bara trafikstockning av det hela.
Någon som tänkt lite längre? Typ efterföljder?
Och vad är denna babyhysterin för någon ny fluga och framförallt vad är baktanken?
Sug på den du...
Peace!
Jag ger tummen upp för själva saken och tycker det är en kanon-idé då finanskrisen härjar och ekonomier rasar på köpet. Hysterin över cash är stor och minst sagt märkbar.
Jag vet av egen erfarenhet många blivande föräldrar och även folk som inte har barn för den delen gärna bildar sig den uppfattningen om att barn är dyrt, att dem kostar en mycket osv.
Fel, det märker man som nybliven förälder rätt snabbt att de små rackarna kostar faktiskt inte alls sådär förbaskat mycket.
Det som egentligen är en större klumsumma i utgifter är just bas-sakerna exempelvis barnvagn, kläder, säng och dylikt.
För övrigt kommer kidsen inte upp ngn större mängd än kanske kring tusenlappen som mest i månaden.
Jag tror dock att priset man pungar ut för ett barn rent generellt ökar då de t.ex. börjar inskolas och börjar på dagis.
Så att föreslå en summa på 10 000 kr är inte dumt alls, den täcker alla nödvändigheter och besparar nog många föräldrar några gråa strån.
Men medaljongen har alltid en baksida.
Pratade just med Peter häromdagen om hur hysterin kring barnafödande är enorm och nästan löjlig vid det här laget.
Jag har förståelse för den svenska staten för ca tjugo år sedan då barnafödandet låg ganska lågt till och dem tänkte förmodligen mer långsiktigt så som arbetskraft osv.
Så ökade barnbidragen och mycket fokus lades just på barnafrämjanden och samhället blev sakta men säkert mer barnvänligt/barnanpassat.
Men nu ploppar barnen fram (ber om ursäkt i förväg om några ömma tår trampats på) och staten står och kliar sig i arslet.
Hoppla..!
Vad gör vi nu?
Det är inte alls vidare uttänkt då allt fler barn föds nu och en rekordbabyboom är minst sagt i rullning, men inte är dagisplatserna fler, garanterat likaså med skolorna och allt blir bara trafikstockning av det hela.
Någon som tänkt lite längre? Typ efterföljder?
Och vad är denna babyhysterin för någon ny fluga och framförallt vad är baktanken?
Sug på den du...
Peace!
Snus, Hundbajs och Nutella!
Dagens rubrik sammanfattar helgen finfint ifall ni frågar mig :D
Mycket är internt, rättare sagt allt är internt så det är nästan ingen vits med att ens börja förklara bakgrunden, förutom hundbajs-delen.
Peter kom fram till att man t.o.m. kan finna meningen med livet när man står med en näve full av varm hundtolle och det enda som skiljer en åt från härligheten och ens egna hand är en tunn plastpåse haha! Ja kan man finna en livsglädje då, ja då kan vem som och närsom göra det med! Sådet så! :D
Helgen har inte bestått av särskilt många knop och ändå har den varit intensiv.
Allt som allt vill jag ju påstå att den har varit givande.
Faktum är att varje dag har varit givande på sistonde.
Nå, vad står på dagens schema då?
Ja det är ju som känt måndag, och måndagar är även kända som stressiga.
Jag skall testa en sak idag - jag skall testa att dra ner på tempot ytterligare så fort stressigheter uppstår och yttrar sig mot ens vardag som små krokben.
Delvis för att försöka balansera ut det och delvis för att experimentera fram om det biter på just stressighet i ren allmänhet - som förebyggande typ?
Har redan startat dagen med en ickefrulle - då hjärnan bara sa "blääh" åt mat, magen var allmänt förvirrad medans kroppen nog hade velat ha lite energi.
Men frukosten ratades trots uppdukning utan fick dyka upp lite senare.
Än så länge har jag hunnit med ett del antal samtal och det är inte många kvar på listan.
Nu vet jag vad jag ska göra i varje fall och det känns mer betryggande.
Studierna skall hoppas av trist nog men som tur är skadar det inte framtida studier vars mål är att påbörjas i höst.
Jag skall även sätta mig ner och börja söka jobb och skicka CV:n, ringa gamla jobb och förhoppningsvis går allt som smort.
Vid närmre tanke så stryk "förhoppningsvis", jag tror på detta - alltså skall jag börja tänka därefter :)
Så, förutom samtal och vidare pappersarbete så blir det lite småplock i hemmet, laga till lunch som även ska bli kvällsmat, det blir babysim som vanligt och sedan kafferep som avslut hos mormor. Det ska bli skoj.
Vips så kommer dagen att ha gått haha! jisses vad tiden går när allt är planerat. Ett nödvändigt ont ibland. Planering.
Fria tyglar is tha shit annars liksom!
Nej, frid vare med er gott folk... Peace!
Mycket är internt, rättare sagt allt är internt så det är nästan ingen vits med att ens börja förklara bakgrunden, förutom hundbajs-delen.
Peter kom fram till att man t.o.m. kan finna meningen med livet när man står med en näve full av varm hundtolle och det enda som skiljer en åt från härligheten och ens egna hand är en tunn plastpåse haha! Ja kan man finna en livsglädje då, ja då kan vem som och närsom göra det med! Sådet så! :D
Helgen har inte bestått av särskilt många knop och ändå har den varit intensiv.
Allt som allt vill jag ju påstå att den har varit givande.
Faktum är att varje dag har varit givande på sistonde.
Nå, vad står på dagens schema då?
Ja det är ju som känt måndag, och måndagar är även kända som stressiga.
Jag skall testa en sak idag - jag skall testa att dra ner på tempot ytterligare så fort stressigheter uppstår och yttrar sig mot ens vardag som små krokben.
Delvis för att försöka balansera ut det och delvis för att experimentera fram om det biter på just stressighet i ren allmänhet - som förebyggande typ?
Har redan startat dagen med en ickefrulle - då hjärnan bara sa "blääh" åt mat, magen var allmänt förvirrad medans kroppen nog hade velat ha lite energi.
Men frukosten ratades trots uppdukning utan fick dyka upp lite senare.
Än så länge har jag hunnit med ett del antal samtal och det är inte många kvar på listan.
Nu vet jag vad jag ska göra i varje fall och det känns mer betryggande.
Studierna skall hoppas av trist nog men som tur är skadar det inte framtida studier vars mål är att påbörjas i höst.
Jag skall även sätta mig ner och börja söka jobb och skicka CV:n, ringa gamla jobb och förhoppningsvis går allt som smort.
Vid närmre tanke så stryk "förhoppningsvis", jag tror på detta - alltså skall jag börja tänka därefter :)
Så, förutom samtal och vidare pappersarbete så blir det lite småplock i hemmet, laga till lunch som även ska bli kvällsmat, det blir babysim som vanligt och sedan kafferep som avslut hos mormor. Det ska bli skoj.
Vips så kommer dagen att ha gått haha! jisses vad tiden går när allt är planerat. Ett nödvändigt ont ibland. Planering.
Fria tyglar is tha shit annars liksom!
Nej, frid vare med er gott folk... Peace!
Förutom maniskt ...
Förutom maniskt sockersug och en "goddag-yxskaft-till-makalös-trotsålderspåbörjad-unge" så är min dag so far prima ballerina.
Började dagen kring fem, halvsex-tiden och åt världens mysigaste frukost med Peter.
Sen dess har dagen varit hyfsat chill. Det blir mycket dötid mellan varven av pappersarbete och telefonsamtalen.
Jag anar en viss "lugnet-före-stormen-känsla" och stålsätter mig inför nästa kommande prövning livet ger mig.
Men det är icke att misströsta från min sida. För på sistonde har livet känts mer värt att leva.
Det har varit en riktig boost och minst sagt hissnande upplevelse jag nu påbörjat min färd längs på.
Allt är frid, trots tornadon och andra stormbyar som gärna hopar sig över mig.
I feel invinsible!
Jag ler nuförtiden då tankarna kretsar kring framtiden. Jag ler åt allt som komma skall, allt som varit men framförallt åt allt som är just nu...
Nej, nog med strul av bredband och att glo in i dataskärmen, jag ska mecka lite till här hemma, bjuda mormor på kaffe och sen förhoppningsvis få kläm på det här med att ladda upp mobilbilder på datan min :)
Peace!
Så löd gårdagens blogg men p.g.a. strul med bredbandet så fick den slinka in idag,
Gårdagens avslut gick i reeedig Svensson-tecken med ungspannkaka med lingonsylt, filmsnutt och slutligen knallade vi ner - mysklädda, rastade hunden och begav oss till Statoil för gotteköp - som sagt i äkta Svensson-anda. hahaha!
Fett Najs skulle jag vilja uttrycka det.
Efter frulle, Peter rastat Asta och fixat just frulle blev det snabbdisk, mycket snack och slutligen ännu mera Svensson-anda men inte i "åh-Gud-hjälp-mig-känsla" utan så långt man kan komma ifrån den känslan.
Sjukt najs..!
På dagens meny - inte ett dyft om inte det går jävligt lugnt till- otroligt skönt att uppnå harmoni och fullständig balans trots barn, hund och allt som tillkommer.
Ja jag är oändligt tacksam för vad karma bringade mig - fullständig lycka och ännu mera frid och ro till min själ.
Ack så gott! Tack Karma, tack!
Jag vill avsluta med ett hysteriskt roligt klipp enligt mig - så enkelt och just därför så genialiskt!
Enkel komedi är INTE utdöd! haha! enjoy - komiklänk
Peace!
Wordvomit comin´up..!
kräkinlägg på G... men inget långrandigt sådant, det är trist och tidskrävande att vara långrandig.
Är det inte lustigt hur de människor som har ngt vettigt att säga oftast inte säger det... utav två anledningar (grovt uttryckt, finns säkert tusentals till) nämligen att de är omringade av idioter som ändå inte kan få in informationen i sina skallar och delvis för att dem där idioterna oftast öppnar truten jämt... och avslöjar följande poäng som följer hack i häl på första påståendet - det är även lustigt att dem vars mun går i ett och har ngt att påpeka stup i kvarten är även samma idioter som det faktiskt inte kommer något vettigt ur..?
Uttrycket "kasta inte glas i stenhus" skulle jag vilja kasta om till ngt mer konkret som jag upplever just nu... det skulle nog i slutändan bli ngt i stil med: "gräv inte din egen grav".
Det låter ju urdumt då det är fullständigt logiskt, eller hur?
Så varför i all sin da´r fortsätter folk att göra just det?
Varför öppnar folk truten och fullkomligt fäktar med kommentarer som är minst sagt "uncalled for" och onödiga, för att inte tala om hur dumma de får sig själva att framstå?
Jag begriper icke detta o kommer förmodligen aldrig att göra det. Men det är ironiskt som en jevvra käftsmäll som sådana puckade överraskningar poppar upp i min vardag.
Det som dock räddar dagen är varje gång jag har vägarna förbi badrumsskåpet... Jag hoppar alltid till med en liten förtjusning är jag öppnar det.
För däri ligger en major vuxenpoäng.. nämligen inte alla mina grejer... utan Peters med :)
Det värmer liksom.
Det värmer att få ge och sedan dessutom att det blir glatt mottaget.
Nej, nu blir det sista rycket här hemma, följt av matlagning och chill. Välbehövligt sådant.
Peace!
Är det inte lustigt hur de människor som har ngt vettigt att säga oftast inte säger det... utav två anledningar (grovt uttryckt, finns säkert tusentals till) nämligen att de är omringade av idioter som ändå inte kan få in informationen i sina skallar och delvis för att dem där idioterna oftast öppnar truten jämt... och avslöjar följande poäng som följer hack i häl på första påståendet - det är även lustigt att dem vars mun går i ett och har ngt att påpeka stup i kvarten är även samma idioter som det faktiskt inte kommer något vettigt ur..?
Uttrycket "kasta inte glas i stenhus" skulle jag vilja kasta om till ngt mer konkret som jag upplever just nu... det skulle nog i slutändan bli ngt i stil med: "gräv inte din egen grav".
Det låter ju urdumt då det är fullständigt logiskt, eller hur?
Så varför i all sin da´r fortsätter folk att göra just det?
Varför öppnar folk truten och fullkomligt fäktar med kommentarer som är minst sagt "uncalled for" och onödiga, för att inte tala om hur dumma de får sig själva att framstå?
Jag begriper icke detta o kommer förmodligen aldrig att göra det. Men det är ironiskt som en jevvra käftsmäll som sådana puckade överraskningar poppar upp i min vardag.
Det som dock räddar dagen är varje gång jag har vägarna förbi badrumsskåpet... Jag hoppar alltid till med en liten förtjusning är jag öppnar det.
För däri ligger en major vuxenpoäng.. nämligen inte alla mina grejer... utan Peters med :)
Det värmer liksom.
Det värmer att få ge och sedan dessutom att det blir glatt mottaget.
Nej, nu blir det sista rycket här hemma, följt av matlagning och chill. Välbehövligt sådant.
Peace!
Får jag lov?
Ja det får jag förmodlisch men ska höra mig för - vad syftar jag till? Jo en bild på Mr.Right såklart ;)
Det underlättar om man får lov att ta en bild först och främst och sedan har lov att lägga upp den med.
Igår gick telefonen varm så utav h-te och korsförhören påbörjades.
Men i slutändan avslutades kvällen på en finfint vis och minst sagt förvånande.
Det är stor det här. Riktigt stort. Calsonestort - ja internskämt, knasigt men kul... om man var där när det grundades d.v.s. haha!
För övrigt blev det pappersarbete och telefonsamtal i mängder, som fortsätter idag. Hujedamej vad pappersarbeten är TRIST med stort T.
Allting beror liksom på beslut från varandra så att säga och det går mest runt runt runt. Men jag är en snäll o lydig tös jag. För jag gör allt som begärs av mig. Lättast så. Man får inget ont i nacken då.
Ser fram emot resten utav denna dagen med minsann.
Det har blivit värsta långa stadspromenaden för vår del, gått liiite vilse med, handlat inför kvällsmaten som jag längtar mest till, fightats med lillpysen över att slippa bli dränkt i käk när han själv är världens mest självständigaste ONGE liksom haha!
Det slutade i tårar från hans sida och en del pussar och kramar i sluttampen :)
Middagsvilan snart över och hushållsbestyr och samtal väntar.
Och jag mår minsjäl precis så som solstrålarna som sipprar in i hemmet nu.
Jag mår ljuvligt.
Jag känner mig lycklig, lugn och stabil. Så jädra najs!
Peace så länge gott folk!
Det underlättar om man får lov att ta en bild först och främst och sedan har lov att lägga upp den med.
Igår gick telefonen varm så utav h-te och korsförhören påbörjades.
Men i slutändan avslutades kvällen på en finfint vis och minst sagt förvånande.
Det är stor det här. Riktigt stort. Calsonestort - ja internskämt, knasigt men kul... om man var där när det grundades d.v.s. haha!
För övrigt blev det pappersarbete och telefonsamtal i mängder, som fortsätter idag. Hujedamej vad pappersarbeten är TRIST med stort T.
Allting beror liksom på beslut från varandra så att säga och det går mest runt runt runt. Men jag är en snäll o lydig tös jag. För jag gör allt som begärs av mig. Lättast så. Man får inget ont i nacken då.
Ser fram emot resten utav denna dagen med minsann.
Det har blivit värsta långa stadspromenaden för vår del, gått liiite vilse med, handlat inför kvällsmaten som jag längtar mest till, fightats med lillpysen över att slippa bli dränkt i käk när han själv är världens mest självständigaste ONGE liksom haha!
Det slutade i tårar från hans sida och en del pussar och kramar i sluttampen :)
Middagsvilan snart över och hushållsbestyr och samtal väntar.
Och jag mår minsjäl precis så som solstrålarna som sipprar in i hemmet nu.
Jag mår ljuvligt.
Jag känner mig lycklig, lugn och stabil. Så jädra najs!
Peace så länge gott folk!
Att veta... är något man bara vet. Du vet?
Nej jag antar att ni inte alls vet, för det är knappt jag förstår hur jag ens ska förklara det.
Jag kan mest bara säga att jag vet. Ja, jag vet nu. Jag vet att allt jag någonsin trott mig veta... hade jag inte en susning om.
Jag vet även att det kan kvitta - såsom mångt o mycket just nu för det är gamla och avslutade kapitel i gamla böcker. Böcker som ligger på en dammig och inte nödvändigtvis förglömd men ointressant hylla.
Ja nu är jag allt bra kryptisk. Så utan större dröjsmål ska jag komma till skott.
Jag har hittat mannen mitt liv. Jag välkomnar Peter hit.
Vår långa långa låååånga väg kommer att kantas av glädje, skratt, en del tårar (självklart sådana orsakade av andra som vi delar och jag vill då starkt tro att dem enda tårar vi kommer att orsaka varandra kommer att bestå av glädjetårar) och en massa äventyr.
Ja, jag väljer att stå och säga detta rakryggat utan ett uns tvekan. Och till råga på det inte ens blinka. Inte ens se ett dyft åt det håll där måhända någon idiot därute väljer att inte bara nöja sig med mina ord, ifrågasätta och rent av försöka motbevisa utan blicka in i ett par djupa, varma och kärleksfulla rådjursögon istället.
Jag kan omöjligt bryta ner detta mer utan väljer att minst sagt nöja mig med att veta.
Ja att veta hur det känns att finna det som många andra spenderar ett liv åt att söka utan att finna, de som tror de har det men lever i en dvala o framförallt dem som tror att det inte behövs.
För det behövs. Tro mig.
Peace gott folk, för mer än så här blir det inte nu. Nu ska jag nanna kudden, insupa doften och minnen som redan skapats och etsats fast i mitt inre och bara le.
Enkelt.
Som att åka 120km/h och ändå stå stilla. Den du.
Jag kan mest bara säga att jag vet. Ja, jag vet nu. Jag vet att allt jag någonsin trott mig veta... hade jag inte en susning om.
Jag vet även att det kan kvitta - såsom mångt o mycket just nu för det är gamla och avslutade kapitel i gamla böcker. Böcker som ligger på en dammig och inte nödvändigtvis förglömd men ointressant hylla.
Ja nu är jag allt bra kryptisk. Så utan större dröjsmål ska jag komma till skott.
Jag har hittat mannen mitt liv. Jag välkomnar Peter hit.
Vår långa långa låååånga väg kommer att kantas av glädje, skratt, en del tårar (självklart sådana orsakade av andra som vi delar och jag vill då starkt tro att dem enda tårar vi kommer att orsaka varandra kommer att bestå av glädjetårar) och en massa äventyr.
Ja, jag väljer att stå och säga detta rakryggat utan ett uns tvekan. Och till råga på det inte ens blinka. Inte ens se ett dyft åt det håll där måhända någon idiot därute väljer att inte bara nöja sig med mina ord, ifrågasätta och rent av försöka motbevisa utan blicka in i ett par djupa, varma och kärleksfulla rådjursögon istället.
Jag kan omöjligt bryta ner detta mer utan väljer att minst sagt nöja mig med att veta.
Ja att veta hur det känns att finna det som många andra spenderar ett liv åt att söka utan att finna, de som tror de har det men lever i en dvala o framförallt dem som tror att det inte behövs.
För det behövs. Tro mig.
Peace gott folk, för mer än så här blir det inte nu. Nu ska jag nanna kudden, insupa doften och minnen som redan skapats och etsats fast i mitt inre och bara le.
Enkelt.
Som att åka 120km/h och ändå stå stilla. Den du.
