I did it!

Lyckades lösenordsskydda sidobloggen!
Såååå, ni som fick tillgång till den sen innan, vill ni fortsätta läsa den så be om anv.namn o lösen ;)

Natti natt!

Guess who´s back...

Well, I guess some people never learn.

Jag börjar med att hänvisa till denna kommentaren från Mats... som bara ber om en käftsmäll.
Inte bara slår Mats hål på bubblan om våra yngre generationers hopp, tro och uppfostran om att respektera äldre och att äldre människor skall vara en aningen smartare utan he comes back for more med.
Vad som är ironiskt som fanken i detta fallet är hur jag faktiskt visste att några av er läsare skulle vrida detta till er egna fördel och det var just detta jag menade - när bad ni om ursäkt sist? När borstade ni rent framför eget hus först? När frågade ni någon uppriktigt o osjälviskt hur det är? - då menar jag utan att leka martyrer bland andras misär.

Jag antar att vissa människor har fruktansvärt tråkigt om dagarna och inser att deras liv kanske inte artat sig som de själva önskat.
Istället för att öppna sin små blå och se sig omkring för att upptäcka allt fint som det ännu inte är försent för så fortsätter dem att spilla tid på att mucka smågräl med andra.

Man må tro att man kanske får för sig att sparka på den som ligger - vilket i sig säger väldigt mycket om personen i fråga, ni vet vilka ni är men nu är det som så att mina goda féer (NI vet vem VILKA är, dont even doubt it) har lärt mig att gråta en skvätt om det krävs, bortsa av mig och sträcka på mig mer än någonsin efter folks tafatta försök.

Frågar ni mig så är det tramsigt att ens skriva en kommentar till ngns blogg som inte ens berörde dem och som dem öppet erkänt var menat som ngt ironiskt o små-elakt så jag kontrar med något lika tramsigt men ack så ärligt, för detta kommer verkligen från botten av mitt hjärta o jag menar verkligen följande mening:

- Skit ner dig Mats.

Ahh, visst är det underbart att ha en plats där man får lov att kräka av sig. Skönt att ventilera så man inte avreagerar sig på ngn annan stackare som inte förtjänat det.

Peace out my friends!

Förlåt...

Musiklänken.

Ett litet men ack så viktigt ord.
Klarar man inte av att yttra detta ord så är man halvt förlorad.

Jag tycker det är uderligt hur vissa människor sällan säger förlåt.
Att be om ursäkt för sina handligar o särskilt om man felat genom att såra ngn även om det kanske inte ens var en sån big deal i ens egna ögon.

Jag tror att den som inte kan ge den biten av sig själva, dem som inte klarar av att blotta sig och sitt innersta och vara mänskliga kommer att gå miste om sååå fruktansvärt mycket.

Exempelvis människor som felat, särskilt över en banal och obetydlig grej men som blåstes upp till en otrolig storm.
Dem  som sedan efter allt detta erkänt att de brutit av en vänskap för en så liten skitgrej men som sedan inte klarar av att yttra dem orden: "Förlåt mig"... utan rent av skyller ifrån sig eller kommer med dåliga ursäkter där orsakerna lastas av på något eller någon annan då har dem missat poängen.

Det är inte Varför/Orsaken som spelar den sårade/utsatta (kalla dt vad du vill) någon roll. Det är humaniteten och ödmjukheten att stå för sitt misstag, stort som litet och bara säga "Fölåt".

Sedan är saken biff.

Men det är lika viktigt för den som får ett förlåt att ta emot det på samma värdiga vis och inte utnyttja läget då ens motpartner precis blottat sig och erkänt ett misstag. Man är inte mer värd för att man är den utsatta eller själv ej gjort liknande misstag.

Det är viktigt att betona på goddagandet av ursäkten med.

Så gott folk, kom ihåg att våga säga förlåt och fördöm inte dem som ber om ursäkt.

Peace!

No Pooh - yes i am, now!

I ett inlägg av Kirkemandora läste jag om "No pooh - are", d.v.s. folk som säger nej till shampoo?!

Say whaaat? tänkte jag, men läste vidare och spånade faktistk vidare i min forskning till detta.
Kom i alla fall underfund med att det finns en stor del människor därute som inte använder shampoo utan ENDAST balsam.
Helst billigare balsam med för dem innehöll mest naturliga ingredienser utan alla extra kemilkaliska tillsatser.

Dont knock it ´til you try it - tänker jag om det mesta och gav det en chans...
Och resultatet... blev enastående!
Lovar bildbevis inom kort och jag måste rekommendera detta starkt!
Alltså bara tvätta igenom håret ordentligt med vatten, in med balsam och sedan skölja ur! Thats all!

Håret blir inte alls sådär krusigt och torrt första dygnet utan blir vackert, följsamt, sunt och självfallet lägger sig som om man hade en personlig stylist! Im never going back!

Peace!

However...

Hur kan man längta så..?
Hur kan man bygga upp förväntningarna..?
Hur kan man prova så många outfits...?
Och hur kan man planera så mycket i förväg...?


































Men Hallååå! Det är ju Maddis fest vi snackar om! hahaha!

Ja gott folk, jag längtar som en tok.
Jag längtar till att få vara fjortis ett slag och dränka mina små bekymmer i floder av himmelsk goda och krämiga vuxendrickor!
Jag längtar till sällskapet, folket jag inte mött ännu - dvs de nya diskutionerna samt kontakterna, jag längtar till myset, till asgarvet så man kiknar.
Jag längtar tills morgonen därpå då Maddi och Poffe är utslagna i sin bakfylla medans jag kvittrar runt i köket o gör fattiga riddare... BAH! eller hur typ hahaha! Men en flicka kan väl få drömma? ;)

Jag längtar till resan hem med, för jag gillar verkligen att se natur och landskap susa förbi medans tankarna bara flyter i skallen på en.

Jag längtar till bion och sushin på söndag.
Jag längtar till soooovmorgonen!
Ahh ljuvligt!

Peace out and remember - om du upptäcker att du rider på en död häst så kliv av den.
Kryptiskt i know, think about it.

Jag var ju tvuuungen...

... att knycka denna från Maddis


Har du pussat nummer 2?

Absolut inte! Adde är inte i min smak ;)

Vad har du för relation med nummer 20?
Mitt gammla fadderbarn som började fyran när jag gick i sjuan!
När ska du träffa nummer 30?
Eh, aldrig förmodligen. En lärare från min utbildning - tänk på att jag pluggar distans hahaha!
Är nummer 18 söt?
haha! Nej det skulle jag inte påstå.
Vad var ditt första intryck av nummer 13?
Stabil o trygg kvinna! gott intryck :)
Gillar du nummer 14?
Kan inte uttala mig om det, nummret går till Campus haha!
Har du träffat nummer 3 den senaste månaden?
Jajaemen, träffar dem titt som tätt - Alexs farmor o farfar.
När ska du träffa nummer 26 nästa gång?
Den 31:a - mitt medium.
Är du nära vän med nummer 23?
Nej inte direkt. Gammal klasskamrat.

Har du gått på bio med nummer 4?
Ja faktiskt, jag har varit på bio med T´s vän Anders.
Skulle du kunna gå ut med nummer 35?
nr. 35 är Sabina på min lista.. Nej, inte efter allt som hänt mellan oss.
Ska nog skatta oss lyckliga om vi ens låter bli att klösa ut ögonen på varandra.
Vad pratar du och nummer 5 oftast om?
Om Alex, det är nämligen hans barnmorska på det nummret hahaha!
Skulle du kunna ge nummer 9 en kram?
Javisst. Har aldrig träffat människan dock - ansvarig för babysimmet haha!

Vad har du och nummer 24 för relation?
Min hyresvärd... ingen bra relation då hyresbolaget jag bor med suger på att få tummarna loss....

Vad skulle du vilja göra med nummer 25?
Pussas o kraaama - EMMA W ;)
Vad är det bästa med nummer 8?
Att hon ställer upp så mycket som hon gör och lyssnar.

Brukar du och nummer 16 träffas?
Mitt ex och numera god vän - SCOUTEN! hahahaha! :D


nature...

has had it with us.
It´s kickin´us out and is kinda pissed.

Precis som Maddis så såg jag med hur himlen lös upp o avbröt mitt scrappande.
Jag så som många andra förmodade åska eller fyrverkerier.. men ingen knall what so ever?

Så, en jordbävning och ett "oförklarligt" ljussken senare... whats next?

Respect mother nature, because you dont piss a mother off withouth punishment...

Peace

Rodeo-bull...

Just nu skulle jag vilja måla upp en bild för er kära läsare om vad som pågår i mitt liv. Det blir enklast så då orden inte räcker till just nu för då hade tangentbordet smält bort under mina kokande fingrar... dem kokar av ilska. ren o skär ilska.

Är det inte lustigt hur jag ser allt hat omkring mig och försöker vända det till något ljust... försöker ge folk mera godhet och positivitet som motmedicin till deras idioti...

Bilden av mig just nu:

Föreställ er en tjur, typ tjuren Ferdinan... som hemskt gärna bara verkligen vill sitta o lukta på blommorna o vara allmänt mellow o chill....

Ta nu tjuren o ställ den mot en ringlande kö av diverse människor...
Ge nu var o en av personerna varsin röd flagga....
Be dem alla vifta med sina flaggor i tur o ordning utan uppehåll..
Now there´s a picture...

Jag är tjuren.
Detta kommer att sluta blodigt anar jag... Theres only so much i can take before i loose it.

Kanske är detta ett test? vem vet... i dont think i´ll pass with flying colours i can tell you that much...

No more peace... this is.. revenge.

under the skin of cruelty

lies hatered... jealousy is its mother and ignorance its father.
Egoism is their one and only child.

Jag påbörjade ett inlägg som jag döpte till Kvinnor VS Män och körde fast redan i början.
Som tidigare nämnt låg där något ruttet och härjade inombords hos mig.
Nu har jag fått bukt med det och kommit underfund med vad som pockade.

Allt hat  och bitterhet kring mig lyckades till slut genomsyra min vardag.
Omgivningars brist på respekt - exempelvis i form av att inte besvara mina förfrågor, inte passa tider, människor brutala uttalande untan att sedan stå för det, baktaleri, falskhet och slutligen bara ren o skär illvilja.
Är det konstigt man påverkas?

Jag satte ner foten idag till allt.
Visade hatet och bitterheten fingret, förlitade mig på karma och visade empati för de som är trångsynta - för det är faktiskt synd om folk som går runt med skygglappar.
Dem ser endast i en riktning. Det är utav rädsla som deras tunnelseende förblir, även i äldre ålder om man har otur...

Man kan tyvärr inget göra åt folks syn då deras egoism styr deras beslut.
Jag har försökt vända andra kinden till, att behålla lugnet, låta spydigheterna rinna av mig som vatten men utan vidare resultat, nästan ännu mer kräk blev det faktiskt.

Folk kan inte ta att man bara menar väl, folk kan inte ta emot godhet och mänsklighet.
Det är mänskligt att fela, men det är även stort att be om förlåtelse och stå för sina misstag.

Att stå sitt kast är något som sker alltmer sällan idag, o det är trist att se.
Trist att se folks huggtänder yttra sig för minsta lilla tillfälle då de känner sig hotade.
Trist att se hur egoism och avund kan yttra sig mot ett oskyldigt barn som endast sprudlar av glädje.
Som sagt. Människor vet inte hur man tar emot godhet och framförallt återgälda den.

Men en sak kan vi, vi kan hugga, vi kan klösa och vi kan slåss för allt, även minsta småsak som kan vändas till något negativt är folk mottagliga för, är inte det märkligt.
Nästan som om människor suktar efter denna syrliga gegga som lägger sig som ett tjockt lager över våra korta liv och släcker all vilja.

Styrkan som krävs idag är en helt annan än vad som krävdes förr.
Hatets grepp om människans vilja, tanke och civilkurage har nu ökat till ett järngrepp.

I världens alla hörn befinner sig dock dessa utrustade hjältar. De är få men de finns där.

De är utrustade med skinande utrustning, tålamod och all välvilja i världen.
Vi står stadigt med hjälp av varandra för skulle den ena vackla, står den andre där och stöttar upp och borstar av en.

Må dessa hjältar frodas och förökas.

Peace - and i mean it!

mindsearching

Jag är typ arg.
Alltså riktigt riktigt förbannad... och jag kan inte sätta fingret på varför.
När jag själv ställer mig själv frågan över varför så är det mest småsaker som jag borde borsta av mig... men gör inte det.
Jag tror det något mycket djupare som ligger och pockar.. Är seriöst skitförbannad utan att begripa varför... Helskumt...
Jag vill vara glad. Jag borde vara glad. Men det som ligger o ruttnar undertill börjar osa.. typ.

need for speed..?

Åk med Skånetrafiken!

Vi börjar med en musiklänk och sedan ber jag er passagerare spänna fast er ordentligt because we´re going for a heck of a ride!

Ni som är inbitna läsare känner säkert till vid det här laget att jag inte tycker särskilt bra om skånetrafiken och dess chauförrer trots att jag nyttjar kollektivtrafiken nästan dagligen...
Så, här gott folk kommer ännu en bussresehistoria till samlingen.

Klockan var vid tidig lunchtid och jag hade nyligen bestämt med Nina att jag och lillpysen skulle svänga inom henne för en snabbfika och uppdatering innan vi skulle på babysim.

Jag beslöt mig i sista stund så fort vi kommit ut för att ta ettans linje, jag är ännu mindre glad för dem gröna bussarna men tänkte what the hey den kör iaf direkt till Nina utan bussbyte.

När vi närmade oss hållplatsen stod där en drös med folk och jag slängde en stressad blick bakåt för att se om bussen var i närheten i.o.m. den ovanligt stora skaran som stod och väntade otåligt.

Och så stod vi alla där och väntade... och väntade.

En 20-minutersförsenad buss dök till slut upp, vi steg på och jag stod där med hörlurarna intryckta i öronen medans jag dagdrömde mig bort.

Vid hållplatsen "Rönnowska" där bussen bör svänga av så fortsätter den istället framåt.

Jag vaknar till ur min egna lilla värld och ser mig fundersamt omkring.
Passagerarna utbyter misstänksamma blickar och vissa fnissar.
Nu har bussen nått till ett stopp, vi är alltså nu framme vid färjorna där lastbilar och bussar lastar.
Jag började undra för mig själv om denna resan rent av skulle sluta i Danmark.

Jag kastade en blick i backspegeln och synade chaffisens panikartade blickar som flackade fram och tillbaks.

Och så bestämde han sig för att svänga tvärt till en U-sväng.
Nu gasade han på rätt duktigt och alla åkte en bra bit in i bussens bakre del.
Nu började de äldre ur resesällskapet bli måttligt oroliga och det hjälpte inget vidare när chaffisen fortsätter gasa raka vägen förbi "enkelriktat-skyltar" där mötande trafik förvånat tvingas backa hela vägen tillbaks då dem möts av en stor grön buss.

Vid det här laget har tanterna på bussen nått panik-nivån och står nu bankar med sina små nävar på stopp-knapparna som om livhanken hängde på det.
"Stoppa bussen genast!" vrålar dem och paniken bryter nu ut bland panelhönorna hihi!

Sagt o gjort.
Idioten tvärnitar på plats.
Alla flyger framåt...

Han öppnar dörrarna och de äldre fullkomligt rymmer ut ur bussen.
Han stänger dörrarna och har just ställt sig på gaspedalen igen - resulterande till att alla nu flyger bakåt igen och just i den sekunden har en av tanterna börjat springa ikapp bussen och knakar nu ivrigt på rutorna samtidigt.

Artig busschaffis som vi har så stannar han... rättare sagt han tvärnitar... igen...
Nu sitter vi alla huller om buller i varandras knä...

Han öppnar dörrarna igen, får sig en utskällning av tanterna för dem har inte den blekaste aning om VART dem ens befinner sig och nu öppnar en medelålder dam munnen: "Han har kört fel, det är mänskligt att fela idiot!" och nu bryter helvetet loss.
Busschaffisen svettas som aldrig förr, han stänger dörrarna och ställer sig på gaspedalen igen och alla som velat yttra sig passar på NU... gliringarna haglar överallt och jag lyfter luren för att ringa Nina.
Jag passar på att säga att jag blir ännu senare och kungör även mitt testamente över luren, man vet ju liksom aldrig hahahahaha!

En hackig resa senare som skulle tagit 25 minuter men tog ca 1 och en halvtimme senare var jag framme....

Tack skånetrafiken, inte bara för de ständigt ökande bussbiljettpriserna trots allt flitigare kollektivtrafikåkare men också för en himla händelserik färd.
Tydligen anställs folk som aldrig hade klarat körkortet OCH inte kan ett dyft svenska.
Härligt!

Peace

Just simple Love

Det är läskigt att älska.
Det är skrämmande att visa känslor.
Det är självoffrande att ge vackra ord.

Det är lättare att trampa och krossa.
Det är lättare att försumma.
Och det är lättast att ångra.

Men det är svårt att förlåta.
Det är svårt att öppna.
Det är svårt att våga.

Do you see a pattern? I know I do.

Something is very wrong with the world and its scared humanity away.

gratis är gott!

Bakgrundsmusiken!

Sitter här uppkrupen i min soffa och myser så jag nästan spinner.

Idag har jag käkat överallt i stan, började morgonen med en english breakfast och en stor kopp nybryggt kaffe, att serverat framför näsan på en, härligt!
Fick sedan skjuts till T´s föräldrar - även det najs.
Där skulle jag hämta upp lillkillen och blev bjuden på lunch, mumma!
Detta följt av t.o.m. skjuts till Olivias ettårskalas även detta najs!

Väl hemma hos Zossi och hennes Chrisse så blev det massa gott och kaffe, smarrigt värre liksom!
Vi hade jättemys på kalaset och jag såg hur Alex riktigt frossade i umgänget och stormtrivdes, vilket i sin tur gjorde mig jätteglad, såklart.

Och nu sitter jag proppmätt, fortfarande rökfri och skall strax knäcka knogar inför mera bloggande på annat håll.

Hoppas ni alla haft en skön helg, i know i have.

Peace!

Smoke on water

Jaha verkade som om hypnotisören var till ngn nytta after all - jag är nämligen rökfri sen tre dagar tillbaks!
Jag mår skit varje gång jag ens funderar på att tända möget och klöks!
Det är ju kanon!
Vi lyckades även byta ut suget till att sjunga istället... så om jag sjunger mycket... dvs mer än vanligt... well, deal with it :)
Vi får väl se om detta håller i sig. :)

Peace!

Illusion

Musiklänken

Bittersweet once again.

Undrar om vi dör ensamma? Gör vi det? Är vi alla ensamma i grund och botten egentligen?
Är människan flockdjur till naturen eller ensamvarg?
Jag väljer att tro att vi innerst inne är flockdjur med förkärlek till självdistans... men ofrivilligt ensamvargar.
Vad tror ni?

döm inte hunden...

Efter håren.
Eller boken efter omslaget sägs det.
Välj själva.

Hursomhelst har detta varit ett återkommande ämne i min skalle idag.

Idag har jag fått mycket mer klarsynthet och harmoni mitt liv.
Jag fick healing av mitt medium och för er som tycker att sånt är båg så varsågoda, i dont give give a damn.
Jag anser att vad som än funkar för folk får stå för dem.
Jag dömmer ingen om dem vare sig tror på Allah, Jesus eller är buddister.
Men däremot tror jag att människan behöver tro på ngt högre. De flesta iaf.
Never the less.

Jag har mått prima idag.

Idag var jag hyfsat osminkad och klädd i avslappnad stil.
jag träffade den nye tatueraren med och det bådar gott än så länge.
Det roliga är att lägga märke till hur folk missbedömmer en.
Faktiskt.

Jag upphörs aldrig att intresseras av hur folk gärna dömmer en efter diverse utstyrsel, beteende eller dialekt.

EX under dagens gån:
 - Jag kom undan på halv biljett på väg in till Malmö (o förhoppningsvis nu med när jag ska hem haha!), detta tack vare att jag talar med en ljusare röst och grövre skånska.
Det underlättar även att gärna se lite vilsen ut.

 - jag kan svära på att tatueraren jag träffade trodde att Mr.B som var med mig var min pojkvän/respektive.
 - tatueraren blev även förvånad över mina tatueringar och storleken på min framtida tatuering, varför? enkelt, dömde mig efter mitt utseende och beteende m.m.
 - Nu när jag satte mig på tåget plockade jag fram laptopen och kopplade i hörlurarna.
Det satt en äldre invandrarman framför mig och granskade mig och ni kan tro hans ögon öppnades upp för att sedan snabbt ändra blick när hårdrocken väl började eka i öronsnäckorna.

Jag tycker sånt är intressant och lustigt.
Det är en fullständigt normal reaktion att iaktta människor i ens vardag och spekulera om dem. Varför? - jag tror att det är för att skapa en (även om det så är en flyktig eller falsk) trygghet som vi upplever då vi kan sätta ngn i ett fack.
Det känns tryggt i.o.m. att vi vet var vi har personen och kan förutsäga ngt om dem. Vi upplever en viss kontroll.

Nåväl. Bara liten försmak om vad mina kugghjul maler.

Peace! 

Weekend till monday

Musik maestro!

Sitter här i min vanliga melankoliska grubbleri-koma. Den börjar bli hemmastadd och nästan efterlängtad nowadays.
Maddi har precis varit här, likaså Poffe.
Vi har blivit quite a gang.
Likasinnade och ungefär på samma nivå, rätt skönt att umgås med tillbakalutade människor som ändå är vassa i truten haha!

Det dracks mängder av kaffe och röktes därtill.
Lite djupsnack och mycket flams, så det ska vara.
Sedan svängde Adde inom och glufsade glupskt i sig lita mad och vips så hade dagen flugit iväg, vart blir tiden av?

Imorrn blir det en del massage, sen ska jag faktiskt Malmö och träffa Maddi igen och Mr.B men framförallt en ny tatuerare! Thank God!

Så vad hände i helgen då?
Ja det blev mer än ett glas vin, men det visste vi ju redan ;)

Nina dök upp och det dracks, pladdrades och röktes!
Vi tog oss vidare både hit o dit och hamnade slutligen inne på Helsing witch we btw LOVE efter en sväng inom utposten.
Poffe som hade varit med oss en släng under kvällen blev inte långvarig utan stack efter några minuter inne på Helsing.

Där slöt jag och Nina upp med ett annat gäng, bla Kull och en hypnotisör.
Vi disskuterade långt och mycket om både det ena o andra och var långt ifrån klara när det väl var stängningsdags utan beslöt oss för att dra vidare till närmsta ställe för eftersnack.
Vilket blev just hemma hos hypnotisören haha!

Det grubblades hit o dit långt in till morgonen tills jag snällt fick pallra mig vidare till T då jag skulle ha Alex medans han jobbade.
Ni må tro jag var sleten under den dagen.
Söndagskvällen avslutades med IndianJones sista film för att sedan somna som en stock!

Peace!

Partajj

vi börjar med länken

Sooo lets se.. Allt lugnt här.
Bara chillat idag och kurerat mig det sista jag kan...
Kollade film med T igår, rätt skönt. skönt att kunna umgås sådär igen.


Nåväl, för att pajja min kur och släcka förhoppningarna om att bli kry snart igen så ska jag ta fram vinflarran och snacka skit med töserna.

Behövs :)

Hoppas ni har en bra kväll därute allihop, simma lugnt.

Peace

Bad start.

Jaha.. de var väl ingen vidare shysst start på detta året från min sida...
Jag lyckades svika Saya rejält idag..

Det blev en lång och utdragen natt i natt.
Jag hade bestämt med vännen att vi allt behövde ett frukostfika tillsammans för att prata om både det ena o det andra dessutom ville jag ju tacka henne för hur mycket hon ställt upp på sistonde.

Eftersom natten blev lång och sömntimmarna var löjligt få, satte jag mig upp i soffan tidigt i morse och slog på tv4-nyheterna för att fördriva tiden tills vi skulle ses.
Jag var klar, påklädd o sminkad och redo.

Men någonstans på vägen måste jag ha nickat till.
För jag vaknade till med ett ryck i soffan fyrtio minuter senare än avsagd tid.
Jag lyckades alltså somna sittandes... jisses...

Det absolut värsta med det hela är:
1- detta är andra gången som jag försovit mig till en frulle med Saya under vår vänskapstid.
2- jag kan bara ana vilken besvikelse det måste vara att sitta ensam på ett fik på en morgon och bara.. vänta.

Jag vet med mig att jag varit en fruktansvärt slavrig människa och tidsoptimist under mina yngre år och det har satt sina spår.
jag har förlorat vissa saker i mitt liv, med all rätt men har även blivit helt manisk med att alltid försöka göra allt i min makt att komma i tid till platser o tider.
Oftast har jag varit på plats gärna en kvart innan. Jag litar inte på mig själv och särskilt inte när tid är så relativt när man har barn och då det lätt blir oförutsedda händelser innan avfärd.

Så jag förbannar mig själv idag.. förbannar mig själv för att ha missat en tid men mest av allt för att ha svikit en mycket god vän...

Det gör mig ont.

Så vad gör man?
I say it with flowers och får hoppas att allt snart blir bra och ger vännen i fråga tid.

Massa kärlek..

Peace.

Goodbye and Hello!

Så, då var 2008 utvädrat och avklarat!
Det blev ett minst sagt händelserikt nyår och jag blev nog fan visare med på köpet, inte helt fel.

Så, låt oss se - dagen innan hade jag med hjälpa av mormor och T städat undan, lagat mat i mängder samt dukat fram inför nyårsafton.
Jag fick sovit ut ordentligt och hann t.o.m. blogga innan jag hoppade in i duschen.
Det roliga är att jag bloggade om hur skönt det var att bara ta det chill och medans jag stod länge o väl i duschen ringde Maddis för att tala om för mig att nu var hon på g och undrade när och var hon skulle hoppa av.
Men inte svarade ngn Alma inte, hon chillade ju lugnt i duschen.

Efter tre missade samtal och två panikartade sms hajjade jag till när jag lunkat lungt ut ur duschen, stackarn haha!
Men allt löste sig och visst hittade hon hit my bundle of joy.

Vi snackade lite och strax gick maddis dessutom lös a la just Maddis-style-make-up på min fejja, thank God för jag såg ut som  hej kom o hjälp mig efter förkylningen som härjat hejvilt i min kropp.



Så efter hennes touch såg man ju för fanken t.o.m. skapligt ut haha!
Dessutom fick jag en vodoo-docka a la Supermom stil av Maddi, tusen tack! Jag är ju för fanken på tipp topp nu liksom!



På med läderklänningen, som synes, med mycket hjälp av Maddis och nu mormor som just dykt upp innanför dörren typ.

Lite småsnack med mormor och en myyycket långsam o utdragen renbäddning av min säng (intressant fakta va?) så tickade klockan så smått iväg, maten plockades så småningon fram och folk trillade in.
Efter att ha smällt ett par smällare fram tills Alex bestämt sig för att grina när Maddis väl smällde sin smällare haha! så va bordet uppdukat med förrätten och Adde var inte sen med att mumsa i sig medans en del åt förnöjt och andra petade skeptiskt i det haha!

Ännu mera snack, nu började folk loosen up och pratet rullade ganska snabbt upp till trevliga bekantskaper.
Huvudrätten serverades inte långt efter och INGEN rörde min hemliga fyllning som jag iofs lyckades lura i Maddis som misstänksamt tog en tugga av.
Smakade av, tyckte väl att det var ok och påpekade att hon märkte att det var svamp bland annat.
Frågade vad det var och jag lutade mig bort till henne och viskade ordet "lever" med skadeglädjen som flin.
Hon ryggade chockat tillbaks, tittade förråt på mig och utropade "gör aldrig så mot mig igen!" med glimten i ögat hahaha!
Undrar om det var redan härifrån som var anledningen till att hon förrådde mig mot grabbarna ibland under kvällens gång? hummm hahaha!

 - dont mess with Maddi - men som dem säger: Slutet gott, allting gott! Iaf så länge man tar bilder från hennes rätta sida haha!

Vi hade hursomhelst allmänt trevligt, folk var mätta o belåtna, mormor tackade för sig och skulle gå när hon vinkade hejdå till alla och en del utropade tillbaks: "Hejdå! Tack för maten!" och jag gapade förnämat och ropade snabbt att det var ju jag som fixat käket, ett par skeptiska "mhm" trots mormors intygelse fick det va, Maddis o T trodde på mig iaf :)

 - Mormor och Alex

 - Kaffe, musik och mingel.

Det blev efterrätt, även denna med blandade tycken, men här fattade Maddi tycke med tanke på att den var en favorit i repris under kvällens och nästa dags gång.

Grabbarna började snart snacka massa musik, det skrattades och skämtades och stämningen var på topp. För att inte tala om allt gitarrmys och sång som rådde! Grädden på moset!

 - förevigat med en bild a la Sofie-style

Lugnt kul och sansat. Helmys!

Förutom Adde som det började krypa i skinnet på när alkoabstinensen satte in haha!
Vi som stod på balkongen roade oss med att iaktta honom när han var på jakt efter minsta droppe och ett tomt glas i högsta hugg hahahaha!

Och det blev drama med, oh yes! vid ngt tillfälle kom jag in i vardagsrummet och märkte illa kvickt att stämmningen var laddad, Addes hudfärg hade övergått i ngn rosig ton och truten gick i ett på honom medans rösten nära på dalade i falsett, jag slog mig ner och bokstavligt talat började äta popcorn medans jag kikade på den nya underhållningen och frågade vad som hänt utan att släppa blicken från hans ivriga argumenterande.
Tydligen hade ngn kläckt ur sig att Yngve Malmsten var kass.
OK? öm nummer ett... vänta bara.

Tiden gick och det spelades spel, gravades o tramsades. Enda trista motgången var "jag-har-aldrig-spelet" som spårade ur en liten aning, men ingen skada skedd.

 - "talar man om vargen så kommer den" från rita och gissaspelet
 - Poffe håller rocken vid liv medans Adde... ja, Adde gör sitt i bakgrunden hahaha!!
 - sedan byter Maddi av med att fortsätta hålla rocken vid liv då det är grabbarnas tur att rita o gissa.
 - Poffe i sitt esse, med gitarren och lycklig.
 - T intar sin vanliga pose och Adde tar över gitarren.
 - Jenny och Mr.B


Och så, ca en timma innan tolvslaget upptäckte "öm tå nummer två" för Addes del.

Nämligen Passion och Kärlek i sammanhang av förhållande. Ojojoj, nu snackade vi inte ngn rosig ton inte, vi snackar röd-lila ton som hans ansikte snabbt skiftade i samtidigt som hans halspulsåder så ut att kunna brista i vilken sekund som helst! JISSES!!!

Tolvslaget kom och jag fick minsann hånglat lite med, iofs hade Poffe hunnit fram före(till Madd då dvs och INTE mig haha!) men what the hey - man delar ju med sig av livets goda eller hur! haha!



Allt som allt en hel-lyckad kväll som avrundades med nattfilosofi, te och cigg - Good i missed thoose times och välbehövligt var det med - mer om det i sidobloggen snart, håll utkik.

Nästa dag - idag, blev det pannkakor, mycket mera snack och filosoferande, testosteronöverdos och massa mys.



Tusen tack för en lyckad kväll allihop, det var minst sagt minnesvärt! :D

RSS 2.0