Blod, svett och tårar!!

Okej nu tog jag i, inte så jag sprack dock :)

Hua vilken dag det redan hunnit vara!
Tog det lugnt i morse, det är fan grymt att gå upp så tidigt som vi gör! Har aldrig i mitt liv gått upp frivilligt kl fem om morgnarna och börjar ångra det bittert!
Sen har jag ju inte haft varken motivation eller anledning tidigare.
Men nu blir dagarna så mycket mer stabila när vi går upp så tidigt, för jag hinner ta det lugnt, vakna till, sörpla kaffe i lugnan ro, göra vid mig i lugnan ro med för den delen och framförallt hinner jag planera dagen utan stress.
Jag hinner liksom lägga upp allt i mitt huvud med god framförhållning, därav minskad stress.
Dajligt!

Så när klockan väl var strax innan nio hade jag ju redan hunnit vara uppe i fyra timmar och fått mixtrat med smått och gott här hemma och hunnit skriva upp allt samt samlat ihop alla papper som skulle med under dagen.

Jag minns att jag tänkte det för mig själv att det är helt galet när sängen är bäddad, disken på tork, tvätten upphängd och Alex och jag redo för dagen innan kl ens blivit nio!

Så kikade jag ut och visst var jag medveten om blåsten som skulle heta duga men solen sken ju så härligt att jag tog beslutet att cykla genom dagens ärenden - jag skulle spara en minimal slant men även få gott om motion, nu är fina Asta inte är med längre... Saknar henne som en tok för den delen.

Så, dagis-inskolning stod först på ärendeschemat.
Det gick fint faktiskt, trots att lillpysen lyckades gå rätt ut bland gungorna och få sig en finfin smäll... Nu lär han inte göra om det om inget annat?

Sedan blev det raka (mja raka och raka, det blev duktigt vingligt i motvind ska jag säga er) till stan och in på banken.
Jag blev snart medveten om det dryga med cykel är ju att den ska ständigt parkeras, låsas och grejer ska av och på osv när kids är med.

När jag väl fått med mig papperna från banken styrde vi mot skatteverket... som självklart hade flyttat...
Trötta mig typ.
Hittade till den nya lokalen och efter en del väntetid blev det vår tur och även dem papperna blev införskaffade.

Efter det besöket var det socialstyrelsen nästa... som självfallet hade lunch-stängt just som vi kommit dit.
Det var bara till att prega ner hela pappershögen ner i deras postlåda.

Sedan så var det hemfärd som gällde.
Gissa om benen fullkomligt skrek av mjölksyra-attack och flåset fick en att börja undra hur man var som rökare tidigare haha!

Jag må kanske inte ha värsta kondisen men en sak har jag lärt mig idag - jag har en jäkla anamma!
Jajemen det har jag!
Skam den som ger sig!
Kanske kan den vara så att Oxen och Lejonet omkring mig smittar av sig? Who knows, men Solum-hemmets hjärta innehar nog en jädra massa envishet.
Ut med hakan och bröstet, knyta näven och sluta käkarna hårt mot varandra, sen kör man, som om ingen  morgondag finns!

Därav Svensson-andan mot dagens slut?

En sak jag var himla impad över var faktiskt Alex idag.
Han ska ha cred för idag, han satt så snäll vid varje besök och väntetid, knaprade lite på sitt rån och härmade alla roliga ljud :)
Älskade lilla onge vad tiden går och självständigheten i honom växer. Makes any mom proud!

Peace!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0