sakta men säkert...

... återfås krafterna igen.
Tömmas på vätska = inte mysigt. Thats all i have to say.

Nåväl, vad har hänt dessa gångna dagar då? I´ll tell you... I bilder såklart.

 - strax innan en sväng inom stan för inte allt för länge sedan...
 - varpå Peter använder en av livlinorna och ringer en vän haha!
 - ét voila! Un Gustav senare och saken är biff! (lägg märke till den suddiga kvalitén som jag fixat till, tro mig resten av kvällens bilder är om möjligt suddigare, i wonder why hahaha!)
 - påsken firades ytterligare en gång (ortodox sådan som kuriosa) hos kära mormor.
 - jag fann inspiration från vattendropparna i flaskan som jag gärna ville ha till liknelse av drakfjäll...
 - som resulterade i detta!
 - Alexander fick kläm på det här med isglass och med lyckad sammanfattning, att glass är gott!
 - Peter konstaterade även att öl från Lidl riskerar att vara jäst vilket kan bidraga till en av världens mindre lyckade födelsedagar vars första timmar spenderas i att hångla med toasitsen som om livhanken hängde på´t och slutligen lyckas (med mycket möda o stot besvär ska tilläggas) få i sig en födelsedags-mini-kladdkaka åtminstonde...
 - fler blommor borde ges till männen! Sådetså!
 - mormor konstaterade att man kan få plats med lillkillen i handle-kärran vid shoppingbehov...
 - och jag konstaterade att vattenpipa är gott!

För övrigt har dagarna kantats av mycket tänk, för mycket tänk, tokstädning (man kan seröst äta från golvet här nu, men så går det de dagar då huvudet rinner över av allt humhumandet i kombination med allt för få arbetsdagar) och jobb.
Det är skamligt så knas vårt systen funkar, både jobbmässigt och inom socialstyrelsen. I rest my case ang. båda ämnen.

Det är knas hur många gånger man hinner nysa under loppet av tre-fyra minuter och ännu mer knas hur mycket snor en näsa kan producera under dessa pollenfyllda tider btw...



Då vankas valborgsmässoafton och jag anar en tid av gamla, gamla och fina seder. Jag känner av en ankommande tid kantad av magi och vidunderligheter. Och jag ser fram emot detta antågande fenomen, det lär bli intressant.

Peace!

älskade du...

Musik
Jag tillhör en utav dem som kan bara krypa iväg till ngt mörkt och stillsamt ställe när jag blir dålig.
Jag blir inte sur och purken men vill gärna bara vara ensam och ifred.
Visst hade jag rätt i att jag behövde ladda batterierna.. och oj så rätt jag hade.

En annan sak då jag blir sjuk som kännetecknar mig som person vid sjukdom är att jag blir extra medveten om människorna kring mig som jag håller av. Jag blir liksom blödig, känslosam och himla tacksam för dem.
Förvarning typ.

Nu försvinner jag ett tag gott folk, för tickaren min behöver backa tillbaks till stillsamma och ensamma miljöer, men misströsta ej - jag återkommer.

(lånad av vimmelmamman)

Peace

Time to heal and meditate.

Ja nu är det nog tid för mig att ta en del tickande från klockan och lägga det på mig själv.
Det är en tid att trötthet och jag är snål med att bjussa på min energi.
Däremot har jag fått lön för mödan.
Som tidigare nämnt så flöt skallen runt med massa tänk ganska så nyligen.
Nu har jag tänkt färdigt och mycket med hjälp av Kinas ord i nacken.

Jag kom fram till en hel del och grunden lyder så här:
Visst finns saknad.
Men ingen saknad över att behövar försvara sig mot sådant man inte gjort sig skyldig av, inte om och om igen som vän.
Inte heller någon saknad över att behöva uthärda bull från "vänner" om varandra för att sedan inte stå för det.

Om jag ska få crap för att jag står för vad jag tycker så får jag ju ta det. Att slåss för mig och mina åsikter är något jag fått göra so far so why stop now.

Nej gott folk, rusta upp batterierna nu måntro?
Peace!

My man.

Nej hörrni, nu blir ett pluttinuttigt inlägg så varning för alla för alla som kräks av sånt ;)

Igår jobbade jag kväll, så jag sov längre på morgonen och var väll allmänt väck när Peter väl gick upp.
Han bäddade in mig då han råkat flytta på täcket kring mina ben.
Ja han riktigt lindade in mig som kåldolme.

När jag väl kommit hem från jobb - där det rått ett sådant kaos att jag fick pendla mellan tre olika våningar (men skoj vart det med måste tilläggas) så möts jag av första trevliga synen redan i hallen:
jag hade nämligen städat undan lite innan jobb och staplat upp en hög av otrevligheter i sopform som skulle slängas.
Den högen var väck.

Efter välkomstmys i hallen kraschlandade jag i soffan.
Peter frågade - som alltid om hur dagen varit, lyssnade och vi hamnade i en intressant jobb-diskution.
Varpå jag kommer på mitt i allt att jag hade satt igång en maskin tvätt som jag skulle hänga på tork.
Already done by the man himself!

Vidare in i köket - jajemen där hade Peter också varit framme.
Jag är fortfarande amazed över att ha det så här.
Det kommer ta en stund att vänja sig men ack så lycklig jag blir varje gång/dag.

It´s the little things that mean the most!

My man my man, I love him so! :)



Nej nu blir det jobbet snart. Peace!

guldkorn

Music

Ibland gör folk kring mig saker som dem inte har en aning om hur mycket det betyder för mig.
De har inte en susning om att det lilla de nyss gjorde förgyllde hela min bild utav dem, att jag uppskattar tanken bakom deras gester så fruktansvärt mycket, att det ligger kvar och surrar i mitt huvud fler veckor senare och får mig att le för mig själv.

Jag ler för de fina personerna i mitt liv gör mig lycklig och får mig att känna mig älskad.
Det blir ett rejält ljus i tunneln :)

Ville mesta bara säga tack.
Ni är mina guldkorn.

in sight

music

Rent automatiskt när det blir mycket virvel i skallen... så blir man är lost.
Vilsen bland kaoset i skallen just nu, but not to worry - håller redan på att sortera.
I miss a word or two of advise and wisdom.
Got any?
Här behövs kaffe, ingen cigg dock, och en del att begrunda.

Bollplanket hade gjort sitt nu...


Peace!

Rock steady!

La Musica

Igår flöt förbi en. Det blev en riktigt riktigt fin dag. Faktiskt.
Lillkillens farmor & farfar dök upp och hämtade upp honom inför min barnfria vecka...
Det känns knepigt det där o jag är osäker på om jag någonsin kommer att vänja mig vid att ha mitt barn så pass intensivt som dessa senaste halvt om halvt påfrestande två veckor varit för att sedan inte se min egen älskade avkomma på en hel vecka.

Men en sak är säker, jag är nog rätt duktig på att kunna skilja på min egen tid och våran tid tillsammans.
Jag vet när det är dags för mig att bara få vara Alma och då släpper jag loss med, ältar inte gammalt och går och bekymmrar mig, jag lever för nuet typ.

Så efter avlämningen av Alex blev det bara vuxet.
Väla, biltvätt och sedan styrde vi kosan rätt bort till Peters päron.
Där blev det påklädning (denna gången med lite mer erfarenhet av vad som skulle behövts sist - jag drog bandanan över hakan och tunikan runt skrevet, därav en skönare åktur haha!) och sedan satte vi av mot vägarna.
Vi åkte igenom massa landsvägar, skogar, förbi småsjöar och hamnade slutligen i Torekov vid hamnen.

Med undantag från en bensträckare (läs rumpavlastning) däremellan och där stannade vi en stund, njöt av värmen, vädret och att allt faktiskt luktade antågande sommar.
Sedan bar det av hemmåt.
Det är väldigt befriande för min del att få åka med, man får låta tankarna flyta på och gammla bekymmer försvinner, man får åka iväg själsligt med - hänger ni med på vad jag snackar om?

Helskön natur och utsikten... ja den fick det bli mental pictures på då jag icke skulle våga plocka fram luren för att knäppa några bilder :P

Väl tillbaks i Hälsingland beslöts det för grillat hos hans päron, so be it :)

Efter några glas o  en del skratt och snack så begav vi oss hemmåt.
Bilder får det bli liiite senare då hans papps knäppte av en del sedan knyckte jag kameran moahaha! :P

En del tankar som farit genom skallen på mig sedan igår...
1. Ang mc så följer jag en f.d. väns blogg där det nämns en bror som råkade ut för en olycka men klarade sig fint på sin mc.
Eftersom jag inte kan hålla truten här: Det låter som om denne i fråga inte ens tagit ett mc-kort måntro?
Nej jag tycker det låter lite skrattretande över folk som bygger upp oro inför snabba fordon.
Man kan likväl ta ett steg ut på vägen som fotgängare och dö knall o fall.
Min poäng är att det finns mången idioter där ute visst, men man behöver ju inte bygga upp det till ngt värre i skallen, dock är kunskap nyckeln till det mesta.
Läs på om det du skall pyssla med tycker jag. Sen kör på.

2. På tal om bloggar och f.d. vänner...
Det skulle vara ren lögn ur truten på mig om jag förnekade att jag följer fd vänners bloggar.
Visst gör jag det, klart att jag intresserar mig för vad som försigår i deras liv, det sticker jag inte under stol med.
Men jag har hamnat på en funderingars väg.
Funderar en del på dem, ibland saknar jag visst sällskap från vissa människor, ibland är stoltheten stor att svälja och ibland vet jag att jag gjort rätt i vissa saker/beslut.
Antar att jag bara hamnat på en väg av en del tänk bara.
Inget konkret taget i skallen och det lär väl stanna där i slutändan, men som jag tidigare sagt - man skall ta lärdom av de olika sitsar man sätts i, annars fortsätter cirkeln tills man fattat.

Naaj, nog med filosoferande nu får jag nog återgå to real life.

Peace och se nu till att njuta av solen!!

Gott nytt år o sånt...

önskar Moff och Groff typ!
 - är det inte vackert så säg!

BTW, det råder fullständig påskäggsmani här hemma...
 - peace på er!

Men whattafack liksom

Ja hörni, som svar på Kinas kommentar så är det enkelt, mycket enklare faktiskt.
Nej jag uppar inte här så pass sällan för att jag gått o blivit någon tråkig nucka då my man har stigit in i mitt liv, absolut inte, men ni är förbannat dåliga på att kommentera.
För inte alltför länge sedan tog jag mig en titt på kommentarena då jag skrev upprörda och förbannade inlägg, då kunde kommentarerna fullkomligt hagla in.
Men nu, nej inte då - så länge det är lyckliga inlägg tycker folk det är trist.
Om jag inte visste bättre skulle man kunna tro att omvärlden fullkomligt suktar efter att få frottera sig i drama och elände?

Prove me wrong? when im right... nej allvarligt gott folk, trotts att detta är MIN blogg och jag skriver vad sören jag än känner för det så tycker jag att det är himla trist att blogga för nada läsare typ.

Jag slänger in en del pics och önskar er inte glad påsk ännu, verkar som om många inte fattat det här med påsken - det är inget att fira förrän söndag era outbildade fån! så där fick lite bitterfitta-flashback.

Peace!


 - Alex är påskakärring! :P
 - Hemmagjort suuushi!
 - och gott vart det med sörrö!
 - med vin såklart...
 -snarare en hel flarra vin...
 - och en del djupsinnigt kvällssnack...
 - som resulterar i en aprak Alma!
 - Kaffekräm med rom på en blivande tårta!

Wanted..!

Musiclink

Hepp hepp, så var det söndag.
Vi sitter mest som två urblåsta ballonger just nu i soffan, men det får man när det är söndag ;)
Lite sovmorgon, galet och frenetiskt städande och lunch, fostran av lillpysen...och ja, nu sitter man här förnöjsamt och lite halvdöd.
Som sagt. man får lov till det på söndagar.
Peace!

 - frenetiskt städande Peter...
 - och en sidomedhjälpare...
Dem härjar fritt och snaaart kommer väll personalen med varsin vit och fin tvångsjacka moahaha!

todays happening

Hepp, så har denna dagen gått :)

Häromdagen nämnde jag i ett löst sammanhang ngt i stil med att "toblerone, Gud vad gott det hade suttit nu!" och så var det inte mer med det.
Men så igår dök Peter upp med en Konsumkasse... innehållandes en enorm Toblerone, Geisha-choklad och vit choklad!
Übergott och så fruktansvärt sött! Sånt värderar jag högt :)



Efter en helknasig natt följde sedan lördagsmorgonen. Vi tog det riktigt lugnt och njöt av en shysst frulle.

 

Vädret var ju makabert fint och det vore synd och skam att låta det gå till spillo!

Det kliade i Peters hojnerver och eftersom jag har Alex med så gjorde vi som så att vi hade följe genom småhusen hela vägen bort mot hans päron där vi sa hejdå för stunden.
Jag och Alex kilade vidare mot mormor några metrar bort typ.






Där blev det klassikern - ät tills du spyr och sen ät lite till typ hahaha!



Peter svängde inom för att låna nyckeln då vi lyckats missa att plocka med oss Amelie de Monmartre (om ni inte sett den ännu så fyyyy på er och se den genast i tell you!) hemifrån.




Efter lite mer snicksnack med mormor och en gnutta mer krängande från Alexs sida (ett under vad han kunde stoppa i sig :)) så gick vi ut igen.
Lät Alex leka av sig lite och gunga och sedan bar det av hemåt i sakta mak.



Väl hemma gjorde mammakarusellen sig påmind en smula - det finns nog en demon därinne jag bör ta tag i misstänker jag.

Peter dök snart därefter upp.

 - lagom sleten?

Snart sov lillpysen helt utslagen efter att ha vänt uppochner på mat-tallriken btw... hehe!
Kvällsfika och lakritsthé som börjar arta sig smaken nu, det var visst bara att låta skiten dra sig mången minuter extra än vad "thé-reglerna" säger dock haha!

Så nu sitter man här och päser... gissa om det lär bli bingen snart? :P



Peace gott folk!

emotional roallercoaster..

sidobloggen uppad med mammaspyor!
Peace!

RSS 2.0