alltid är det nåt...

Vissa beskriver att få barn som något vackert, tryggt och välsignat.
Mja.. sen finns det folk som jag... som beskriver det som oroväckande och som en ständig oros-skugga som följer en i nacken så länge man lever.
Dont get me wrong, Alex är det bästa jag någonsin gjort och märker nu under dessa dagar hur miserablet mitt liv är utan honom i min närhet...

Men ack.. tänk den dagen man inte känner en stor isklump magen.. en ständig oro..
Jag menar.. det räcker med den naturliga moderliga oron ALLA mödrar eller rättare sagt föräldrar upplever som tillkommer med barn och ansvaret därtill..
Men att alltid behöva oroa sig och tackla oanade situationer från pappans sida.. är något de flesta inte räknar med... jag menar - hade man verkligen skaffat barn då?

När man blir singel tillkommer mer frihet och många komplicationer frigörs.. i de flesta fall.
Men i mitt fall.... åh Gud nåde mej... nej vet ni vad - Gud nåde den som stryker mig mothårs. Har ni någonsin hört: Dont mess with a mother?
Aldrig tänkt på varför det är så?

Alla vet att man tex aldrig bör reta upp en lejonhona vars barn hamnar i en hotad sits... för hon tar ingen hänsyn.. hon dödar.

Och jag lovar. Om jag tvingas gå till attack så gör jag det utan tvekan, jag hugger i halsen först o främst utan tvekan.

spoken like a tru mom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0