Isn´t it ironic..?
Jag läser så hemskt många bloggar och slogs av en sak som faktiskt bugs me quite a bit - de flesta bloggar jag stött på, ca 80% av dem består av en massa smågnäll.
Allt från "oj vad drygt liv jag har som faktiskt blir ledsen och upprörd av att ommöblerat min minimala lya 152 gånger - buhuu" till "Men Guuuud alltså vilken tur att jag lever kring folk vars pengar jag kan leva på men undrar varför mitt liv är så menlöst o tomt trots lyxen - buhuu"...
Jag blir lite trött på sån skit.
Det får mig att klia mig i skallen och faktiskt undra - har vi människor inget vettigare för oss? Typ att leva livet istället för att gnälla om att vi inte lever det?
Det som är ironiskt är det faktum egentligen har varit solklart sedan medians begynnelse - nämligen suget eftet misär.
Ja förr stod folk om söndagseftermiddagarna och tittade på hängningar av fångar.
Nu sitter folk i soffan och glor på dumburken för jämnan och hängningarna är utbytta till ständigt upptrappat drama.
Drama drama drama.
Skriver jag rburiken "Sex, drugs and rock´n´roll" får jag garanterat mängder av läsare jämfört med rubriken "Jag är så lycklig!" är inte det knas?
Att desto lyckligare och bekymmersfriare inlägg desto färre läsare.
Intressant hur människans tänkande funkar, hur folk gladeligen frotterar sig med olycka, helst andras men även sin egen.
Misär är som ved på deras brasa.
Lycka släcker deras livsglöd på ett skumt vis.
Men istället för att tillåta den brasan släckas, ta itu med sina småtrubbel och faktiskt vara lyckliga (något som alla påstår sig eftersträva men aldrig agerar därefter) så väljs det att fortsätta att stanna i sin sloknande och bittra glöd.
Jag går i tankar om att sluta blogga offentligt och hålla mig till att bara blogga helt och hållet för mig själv.
Några tankar, protester eller samtyckanden om det?
Peace gott folk!
protestprotestprotestprotestprotestprotest!
Jag skriver, ärligt talat, mest för min egen skull.
För mitt stackars minnes skull, det är så fantastiskt dåligt att jag nog nästan skulle kunna glömma bort vart jag bor ifall jag inte tänkte på det tillräckligt mycket.. Nästan!
Jag tycker det är fantastiskt roligt att folk engagerar sig och bryr sig om mig, tillräckligt mycket för att läsa min blogg och vad jag har för mig och blir glad av kommentarer på det jag skrivit.
Men i grund och botten skriver jag mest för mig själv, även om det är offentligt.
Och jag älskar att läsa bloggar! Om allt och inget.
Om dom små och stora sakerna, om lyckan och sorgen.
Så jag tycker absolut inte att du ska sluta skriva offentligt. Jag tycker om att hålla koll och veta vad mina vänner har för sig, oavsett vad dom gör.
Jag är alltid nyfiken!!
Jag tycker inte heller att du ska sluta skriva offentligt! I love your blogg! Du skriver om vad du tycker och känner och det är så härligt!
