under the skin of cruelty
lies hatered... jealousy is its mother and ignorance its father.
Egoism is their one and only child.
Jag påbörjade ett inlägg som jag döpte till Kvinnor VS Män och körde fast redan i början.
Som tidigare nämnt låg där något ruttet och härjade inombords hos mig.
Nu har jag fått bukt med det och kommit underfund med vad som pockade.
Allt hat och bitterhet kring mig lyckades till slut genomsyra min vardag.
Omgivningars brist på respekt - exempelvis i form av att inte besvara mina förfrågor, inte passa tider, människor brutala uttalande untan att sedan stå för det, baktaleri, falskhet och slutligen bara ren o skär illvilja.
Är det konstigt man påverkas?
Jag satte ner foten idag till allt.
Visade hatet och bitterheten fingret, förlitade mig på karma och visade empati för de som är trångsynta - för det är faktiskt synd om folk som går runt med skygglappar.
Dem ser endast i en riktning. Det är utav rädsla som deras tunnelseende förblir, även i äldre ålder om man har otur...
Man kan tyvärr inget göra åt folks syn då deras egoism styr deras beslut.
Jag har försökt vända andra kinden till, att behålla lugnet, låta spydigheterna rinna av mig som vatten men utan vidare resultat, nästan ännu mer kräk blev det faktiskt.
Folk kan inte ta att man bara menar väl, folk kan inte ta emot godhet och mänsklighet.
Det är mänskligt att fela, men det är även stort att be om förlåtelse och stå för sina misstag.
Att stå sitt kast är något som sker alltmer sällan idag, o det är trist att se.
Trist att se folks huggtänder yttra sig för minsta lilla tillfälle då de känner sig hotade.
Trist att se hur egoism och avund kan yttra sig mot ett oskyldigt barn som endast sprudlar av glädje.
Som sagt. Människor vet inte hur man tar emot godhet och framförallt återgälda den.
Men en sak kan vi, vi kan hugga, vi kan klösa och vi kan slåss för allt, även minsta småsak som kan vändas till något negativt är folk mottagliga för, är inte det märkligt.
Nästan som om människor suktar efter denna syrliga gegga som lägger sig som ett tjockt lager över våra korta liv och släcker all vilja.
Styrkan som krävs idag är en helt annan än vad som krävdes förr.
Hatets grepp om människans vilja, tanke och civilkurage har nu ökat till ett järngrepp.
I världens alla hörn befinner sig dock dessa utrustade hjältar. De är få men de finns där.
De är utrustade med skinande utrustning, tålamod och all välvilja i världen.
Vi står stadigt med hjälp av varandra för skulle den ena vackla, står den andre där och stöttar upp och borstar av en.
Må dessa hjältar frodas och förökas.
Peace - and i mean it!
Egoism is their one and only child.
Jag påbörjade ett inlägg som jag döpte till Kvinnor VS Män och körde fast redan i början.
Som tidigare nämnt låg där något ruttet och härjade inombords hos mig.
Nu har jag fått bukt med det och kommit underfund med vad som pockade.
Allt hat och bitterhet kring mig lyckades till slut genomsyra min vardag.
Omgivningars brist på respekt - exempelvis i form av att inte besvara mina förfrågor, inte passa tider, människor brutala uttalande untan att sedan stå för det, baktaleri, falskhet och slutligen bara ren o skär illvilja.
Är det konstigt man påverkas?
Jag satte ner foten idag till allt.
Visade hatet och bitterheten fingret, förlitade mig på karma och visade empati för de som är trångsynta - för det är faktiskt synd om folk som går runt med skygglappar.
Dem ser endast i en riktning. Det är utav rädsla som deras tunnelseende förblir, även i äldre ålder om man har otur...
Man kan tyvärr inget göra åt folks syn då deras egoism styr deras beslut.
Jag har försökt vända andra kinden till, att behålla lugnet, låta spydigheterna rinna av mig som vatten men utan vidare resultat, nästan ännu mer kräk blev det faktiskt.
Folk kan inte ta att man bara menar väl, folk kan inte ta emot godhet och mänsklighet.
Det är mänskligt att fela, men det är även stort att be om förlåtelse och stå för sina misstag.
Att stå sitt kast är något som sker alltmer sällan idag, o det är trist att se.
Trist att se folks huggtänder yttra sig för minsta lilla tillfälle då de känner sig hotade.
Trist att se hur egoism och avund kan yttra sig mot ett oskyldigt barn som endast sprudlar av glädje.
Som sagt. Människor vet inte hur man tar emot godhet och framförallt återgälda den.
Men en sak kan vi, vi kan hugga, vi kan klösa och vi kan slåss för allt, även minsta småsak som kan vändas till något negativt är folk mottagliga för, är inte det märkligt.
Nästan som om människor suktar efter denna syrliga gegga som lägger sig som ett tjockt lager över våra korta liv och släcker all vilja.
Styrkan som krävs idag är en helt annan än vad som krävdes förr.
Hatets grepp om människans vilja, tanke och civilkurage har nu ökat till ett järngrepp.
I världens alla hörn befinner sig dock dessa utrustade hjältar. De är få men de finns där.
De är utrustade med skinande utrustning, tålamod och all välvilja i världen.
Vi står stadigt med hjälp av varandra för skulle den ena vackla, står den andre där och stöttar upp och borstar av en.
Må dessa hjältar frodas och förökas.
Peace - and i mean it!
Kommentarer
Postat av: missmaddis
Människor. kräka
Trackback
