the naked truth

... det härdar en sägs det. Jag väljer att tro att detta påståendet/ordspråket stämmer.
Den har platsat fint i mitt liv än så länge och jag tror inte det sviker mig nu inte.
Maskrosbarn håller ihop dock, detta har jag fattat nu på sistonde.

Ja dagens första del har gått i prövningarnas tecken och nu är en viss sorts botten nådd, ett ekonomiskt botten. Som jag tänker gå till en annan sorts botten med och få bukt på skitet en gång för alla.

Så här ligger det till (nu skall jag blotta min ekonomi vars minskning är ngt jag aldrig skådat av dess like, jag skriver inte om min ekonomi nu för ngn sorts "pity" eller  hjälp, vill mest bara öppna folks ögon på hur dagens system funkar... om man nu vill kalla det för "funka") -

Jag pluggar deltid - innebärande att jag får deltids studiemedel (detta redan med hänsynstagandet till att jag är ensamstående) så kommer denna summa upp i ca: 3800 kr/mån

Jag får även bostadsbidrag som redan ligger på maxsumman - 2300 kr/mån.

Fram tills december månad tog jag även ut mina sista föräldrapenningsdagar som låg kring 4000 i månaden, detta och andra hrm jobb försörjde mig alldeles ypperligt och jag kunde inte klaga.
Jag är jättenöjd bara där finns nyttig mat bordet, kläder på våra ryggar, räkningar blir betalda och ngn form av nöje uppnås.

Alexander ligger i kö som fyra till dagisplats men kommer att tidigast få en plats i Augustimånad.
Under den tiden får jag gå hemma med honom eftersom andra möjligheter och planer gick åt stöpet så som allt annat under sommaren förra året av diverse anledningar...
Alltså finns ingen möjlighet för mig att få jobba - vilket jag mer än gladeligen gör, jag blir koko om inte jag får jobba o syssla med mitt.
Jag har pysslat med allt jag kan under tiden jag har kunnat och har aldrig tackat nej till en kund.
Jag har inga problem med att kavla upp ärmarna och dra mer än mitt strå i stacken.

Vad jag försöker poängtera här är att jag helst inte lever på systemet och är helst självförsörjande.

Så när jag väl hade ringt samtal till både försäkringskassa, dagis och CSN för att utforska mina möjligheter om en förbättring av detta ohållbara läge blev det hänvisning till socialförvaltningen.

ngt jag med mycket möda och svald stolthet lyfte luren och ringde motvilligt slutligen.

Förklarade mitt läge och undrade nu - vad gör jag???

Så, hör och häpna nu folk för nu kommer vi till poängen och upplösningen av denna historia:

Deras råd till mig var att först och främst avbryta mina studier då halvtid ej var ett godkänt fenomen om man skulle söka bidrag.
Och sedan skulle jag söka jobb under tiden - en självklarhet för mig som sagt.
Om jag gjorde allt detta så skulle jag bli beviljad 2000 kr/mån...

Det vare nu som jag även förklarade mitt läge om den fördröjda möjligheten till barnomsorg.

Så för att summera var faktumet att om jag hoppade av mina studier skulle jag alltså gå i back nära på 4000, skulel söka jobb men aldrig kunna tacka ja till det då ingen barnomsorg fanns till mitt förfogande och för detta besväret skulle vårt system hjälpa mig som ensamstående mamma med 2000 kr i månaden - alltså 2000kr mindre än det jag redan låg på.

När jag frågade damen i andra sidan luren hur hon hade tänkt där fick jag som svar en axelryckning, förslag om att ringa och tjata på dagisen och sedan skriva till Helsingborgs politiker om hur dålig stil det var att Alex fått vänta så länge på en dagisplats och hur vår ekonomi nu skadats av detta..

Öh.. ursäkta.. va?


Nej nej nej, skam den som ger sig och the secret ger jag fan o mig ännu mer tanke nu, icke ska jag gräva ner mig i skiten nu icke.

Hörde avv mig till T om läget, så nu smälter han förmodligen informationen och sedan kommer mina ultimatum/förslag att läggas upp. Rätt ska vara rätt.

Ska han få ha möjligheten att jobba så ska minsann jag det med.

Det löser sig till det bästa det vet jag mycket väl om och uppdatering sker snart här igen, var så säker men visst är det intressant att se hur vårt fina system funkar som vi skattebetalare pröjsar för och har som trygghet ifall vi hamnar i skiten... inte sant?

Peace!