the naked truth

Jaha gott folk, tredje gången gillt eller vad säger man?

Jag flyttade ju till blogspot men dem SÖG BIG TIME! krångligare nätblogg får man leta efter hmpf!
Så det var bara till att återvända till blogg.se, men var ju tvungen o byta namn på den.
sååå, voila! :)

Så nu till dagens händelser:
jadu, idag sov jag ut och ååh så skönt det var.
Klädde på Alex för vi skulle bruncha hos Sara och hennes chef - Martin haha!
Men fick jaga lillkillen som en tok för att sätta honom i det nya transportmedlet - nämligen en barnbärarstol, d.v.s. en ryggsäck som man bär barn i.



Rätt najs faktiskt, det blir lite tugnt men man får båda händerna fria och ungen får en vy från oss vuxnas perspektiv.
Så lite försening och en taxiresa senare så vart vi framme.

Det var megamys och både Alex och Elsa (Saras o Martins hund) hade kul ihop :)

När det blev alltför stojjigt fick det räcka och vi packade ihop vårt och skulle hem.

Det blev värsta sight-seeing-turen genom Helsingborg men det var mysigt det med, även om rastlösheten gjorde sig påmind hos Alex.

Väl hemma blev det middagsvila för Alex och jag knäckte knogarna och spottade i nävarna inför nästa projekt.
Jag skulle nämligen fixa min skrivare, en gång för alla.
Vad är det för vits med en splitterny färgskrivare om man inte kan använda den liksom.
Och inte orkar jag vänta på ngn karl som ska fixa den.

Som tidigare nämnt så har jag lärt mig mycket sen uppbrottet med T och som ensam morsa, i synnerhet tekniska och händiga grejer.

Jag lyckades minsann på alldeles egen hand mecka ihop det och ladda hem RÄTT sorts installationsprogram via nätet o allt och vips så skrev jag ut min scrapping åt Rachel!



Det leder mig in på nästa spår - jag har hittat ett fräckt scrappingprogram och jag ÄLSKAR det och rekommenderar det starkt.
Vad som hade tagit en halv dag med klipp-o-klistra metoder hit o dit tog mig en ynka kvart!

Så slog klockan två och det var dags för nästa utflykt, vi skulle nämligen på kalas till Rachel som fyllde år.
Dagens dumhet var att cykla dit... i motvind.
En bra beskrivning om hur motigt det faktiskt var: jag hade cyklat upp för en enorm backe och skulle rulla nerför den, det var så pass mycket motvind att cykeln stod stilla och trotsade gravidationen! Hua!

Väl framme vart jag helt slut.

Det blev massa stoj för Alex, en del utspilld kaffe, bus med två katter och en bula senare fick jag nog och tackade för oss.
Det MÄRKS sannerligen när man är i sällskap av folk som inte vet hur barn ska tas alls..

Vid ett tillfälle smet jag in till köket och skulle kasta en grej, under tiden var Alex i vardagsrummet och ca sex-sju pers. satt där med.
Jag hör ett "ooooh!" i kör som ekar ut mot köket och jag stelnar...
Oh nej vad nu, tänkte jag och sprang in.

Där står Alex helnöjd med en upp-o-ner-vänd kaffekopp och ett förtjust flin.
Soffbordet badade i kaffe och alla kring honom satt med uppspärrade ögon.

SUCKA!
vad sägs som att stoppa honom? i dont know...

Hursom helst.
Vi cyklade hem i motvinden och gissa om jag var genomsvettig efter cykelturen!!



Nattade Alex omdelebums och bänkade mig utmattad i soffan.

Nu gott folk väntar lite serious plugg.. :S

Peace!

PS: ha överseende med sidans design, jag skall göra vid den när tiden tillåter det :) DS