R.I.P. sweet romance.
Under tiden som jag skall vänta in o samla ihopa alla bildbevis sen gårdagen så delar jag med mig av en fundering jag haft...
- what ever happened to romance?
Jag såg Pretty Wovan för hundrasjuttioelfte gången och grät än en gång över filmen o dess handling.
Den är ju så vacker att man suckar fånigt var enda gång..
Och det får mig att undra vad sören tog romantiken vägen?
Vart blev den av?
P sa just ngt i förbifarten om just filmer då jag kommenterade denna kärleksfilm o han skulle förklara att han inte var mycket för sånt, han sa ngt i stil med: ja jag ser bara filmer med onödigt mycket våld, det är kul för det är sånt man inte kan göra i verkligheten..
jag svarade: där i ligger skillnaden - man kan men gör aldrig.
Alltså att det är fullt möjligt för en att faktiskt vara som i Pretty Woman men man gör det aldrig.
Det slog mig då liksom..
att det faktiskt stämde.
Vi spånar vidare på varför det är så och om det kan ha o göra med att man blivit avskräckt sen innan...
Vi får se vad vi kommer fram till.
Jag själv fasar det värsta... att romantiken är död...
Vad tror ni?
man ska inte ge upp romantiken!
tror absolut inte romantiken är död. tror mer att vår värld blir kallare och mer okänslig att det behövs lite extra vilja att skapa romantik. som jag varit inne på innan; folk numera känns så lata och kyliga. "ensam är stark" och allting ska bara komma till en och gör det inte det så är det inte värt besväret. men tror verkligen att romantik finns. om man bara vill.
Man kan faktiskt utöva onödigt mycket våld i verkligheten också. I och för sig dör man ju, men det hör inte hit. Dessutom är det ju svårt att vara pretty woman-romantisk utan medspelare. Och att två pretty woman-romantiska människor skulle träffas är väl ungefär lika troligt som att man överlever onödigt mycket våld.
Tack hun.. Emma som har meckat. :)
Du har plockat bilderna på face va??
Puss!
