Tears dont fall...
Idag mår jag en aning bättre, det är drägligt och jag kan faktiskt andas genom ena näsborren hehe!
Sörplar på mitt the, duschat länge o väl och dessutom fått sova ut..
Livet känns inte fullt så omöjligt. Nu har ledsamheten och sorgen förvandlats till mer bitterhet och en gnutta ilska.
Det kanske låter neg i era ögon/öron men i min värld är detta bra. Det är överlevnad och allt blir genast lättare att utså om man bara får vara förbannad på det. Hellre det än ledsen liksom.
Sorgsenhet kan jag inte styra.
Bordet står uppdukat redan, jag o min mormor lagade mat i mängder halva dagen igår och hela hemmet lyser upp av tyst förväntan på något vis.
Balkongen står full av hemmafru/husmorsgjorda saker och om inget annat kan jag iaf garantera fullständig mättnad åt mina kommande gäster.
Jag chillar nu... så pass att det skulle vara sanslöst stressande för en annan typ - nyårsafton, kl över lunch, jag sitter lugnt med en laptop i knät iklädd endast myströja o pannband (o underkläder förståss, viktigt att poängtera sånt eftersom mina läsare mycket väl vet hur knasig jag är annars) och fullkomligt osminkad.
CHIIILL...
Och Sofie, se till att få en nyårsunge va ;)
Hörni, Crappy New Year and lets hope this one is a bit better!
Och kom ihåg, lova inget ni inte kan hålla ;)
Peace
be careful what you wish for...
Vi konstaterade att min röv skulle förmodligen sprängas om jag var tyst i en längre stund...
Och så idag... vaknade jag helt utan röst...
nu mot kvällskvisten kan jag viska typ.
Men röven sprack dock aldrig på mig, men näsan är på god väg...
sick...
Hade jag haft mer ork så hade jag skrivit ett testamente just nu.. så sjuk är jag.
Det finns ingen styrka i kroppen.. precis ALLT gör ont, inklusive mitt hårbotten och jag är helt jävla maddafakkin ensam...
Tyck synd mig... någon..?
En ynkligare människa får ni leta efter.. för just nu är jag vansinnigt svag.. och nere... och ledsen.. o minst sagt utmattad...
I think i just hit rock bottom....
Crappy new year..!
Jag är sjuuuuk så tyck synd om mig.
Sidobloggen, you know what to do.
Peace
I wonder...
Jaha, vart ska jag börja här då.
Jag vägrar skriva massa julsnack/tjafs här nu, hoppas att ni alla haft en trevlig jul, själv får jag som sagt krupp bara ngn nämner juklappar.
Ha-galna djävlar haha! :P
Ja som så många andra kvällar så slinker en chris isaak-låt fram och den snöar jag alltsom oftast in mig på, jag lyssnar oftast på samma låt om och om och ooom igen och jag tror det bara är Sabina som kan relatera till det och för den delen stå ut med det haha!
Sen så går jag ut på balkongen, barfota, huttrar lite sådär bitterljuvt och tänder min cigg. Sen börjar kugghjulet i hjärnan sköta sitt.
Och slutar aldrig typ.
Jag ältar minsann, jag tror seriöst det. Det är liksom då jag får tid till att göra det så att jag kan vara klar i skallen nästa dag och fit for fight liksom.
Och ibland kan jag somna sådär med blicken - ni vet när man bara stirrar på en grej tillräckligt länge så att allt blir suddigt och omvärlden hamnar i ultradapid typ..
Så gör jag... och blinkar till så vips rök där ett par timmar...
Helt sjukt.
En lat version av mediation? - Tror inte Saya hade hållt med, den enda kvinnan jag känner som faktiskt klarar av att meditera :)
Jaha och sen är klockan typ ett, två på natten och så däckar jag.
Jag måste det. På sistonde har det funnit så mycket i skallen och annat omkring att jag inte klarat av att gå o lägga mig i hyfsad tid för då har grubblerierna bara tagit för sig av skallen typ.
Och då ligger jag mest bara o vrider o vänder och framförallt lyssnar till alla ljud men kniper med ögonen som om livhanken hängt på det...
Så istället väljer jag att smyg-grubbla, typ snoozar kroppen o låter skallen sköta sitt och undermedvetet tar jag itu med allt jag inte orkar bena ut när jag ligger till sängs.
Och så till slut är jag så färdig att jag knappt orkar mig ur soffan bara för att ta mig till sängen...
Fan vad illa... Patetiskt typ.
Oh well.
Peace my friends.
Tungan rätt i mun...
För känsliga och pryda läsare så upprepar jag nu följande varningstext:
Detta är MIN blogg, jag skriver vadhelst jag än vill och det är bara till att bita i det sura eller sluta läsa nu.
Är det något jag är allergisk mot (förutom juklappshysterin som råder just nu) så är det anklagelser på anklagelser riktat mot mig.
Jag reder inte ut att behöva stå på mig jämt o ständigt 24/7 bara för att motpartnern skall fortsätta kritisera kaka på kaka.
Det blir ju för fanken pajkastning.
Är det något jag fullkomligt häpnat över denna veckans gång så är det hur vuxna och äldre människor kan bete sig omoget och irrationellt.
Som barn fick man ju alltid inpräntat att vuxna människor var mogna, bråkade aldrig och var alltid sansade för dem visste alltid rätt sak att säga.
Denna bild har ju nötts på under åren men idag försvann den nog fan helt.
Jag skall lära min son annat. Jag skall uppfostra min son till att alltid våga ifrågasätta allt som inte stämmer i hans ögon och att man inte behöver hysa tillit för varje vuxen männsika bara p.g.a. av åldern.
Jag tycker det är skamligt och på gränsen till pinsamt när disskutioner urartar till sandlådenivå - du gjorde si du gjorde så, jag blev skitarg och du började bla bla bla.
Orka lägga ner energi på gamla fjärtar som bara har tunnelseende i sina åsikter - för vet ni vad vuxna människor (ja det inkluderar mig med) Ni är inte allsmäktiga tack vare er ålder, ni står inte över ngn som är yngre och även ni HAR MYCKET KVAR ATT LÄRA.
Tro aldrig att ni är klokare när ngn annan visar sig svag, det är då ni som medmänniskor antigen skall stötta eller pysa men aldrig stjälpa.
Jag har inga problem med att få lära mig ngt av en yngre eller få mina vyer vidgade av ett barn ens en gång, för jag vet med mig att ERFARENHET KOMMER INTE MED ÅLDERN.
Basta.
Därmed stänger jag detta tramsiga och avkräkningen är nu över.
Nu är jag nog fan ett par kilo lättare.
Peace och god fortsättning på er alla!
Life is good.
Musiklänken
Jag mår så J*VLA BRA just nu!
Underbar känsla!
Har laddat batterierna och nu känns allt på topp!
Poffe lever, solen lyser och allt känns tipp topp!
Visserligen matvägrar min son och räkningarna har samlat ihop sig sådär lagom till juletid, men what the hey!
Ha en bra dag gott folk! Måndagar behöver inte alltid vara jäkliga, ibland kan dem vara riktigt bra med ;)
Peace!
World War 3...
Eller dra igång o dra igång, its alreday on...
Så här ligger det till kära läsare: En mer ärlig människa (förutom Maddis, som är burdust jäkla ärlig) än mig får ni faen leta efter.
Jag står för ALLT jag skriver här, men jag skriver alltid allt här efter att jag redan konfronterad eventuella medpartner som är inblandade, om vi tar T som ex så vet han redan vad jag tycker o tänker INNAN jag postar inläggen här.
Dessutom har jag kräkt av mig betydligt värre saker här om T innan än mina senare inlägg.
Get your story straight, jag står för allt som publiceras och berättar i förväg för att undvika att få det i nacken.
En sak jag inte uppskattar är att bloggkommentarer lämnar fältet och vandrar vidare till andra inblandade, har du något att säga mig eller om mig så shoot - men TILL mig då.
Jag syftar till Mats vidarekommentar till Maddis hemsida:
"Men det viktigaste är att jag verkligen inte menar något illa, jag vet bara efter tre egna skilsmässor att på något sätt måste båda föräldrarna må bra för barnens bästa. Alma är enligt mig världens bästa tjej och mamma, men tålamod är inte hennes starka sida"
Här känner jag mig manad att kontra med följande:
nr. 1 - nu var det allt liiite hyckleri att kommentera detta på någon annans sida och inte min, om folk ska stå på sig så gör det till rätt person.
nr. 2 - mitt tålamod är nog bättre än andras när dem var 24.
nr. 3 - sopa rent framför din egen dörr innan du tar en titt på andra... säger inte tre skillsmässor mycket om ens tålamod?
Jag väljer att plocka upp denna tråden här öppet för att jag brinner för detta, jag står för följande konsekvenser.
jag väljer att skriva om detta inte för att peka finger, utan för att försvara mig... skumt att man ska behöva försvara sig för sin egen blogg visserligen... Tycker man inte om vad jag skriver däremot så kan man ju likväl låta bli o läsa, men så är inte fallet här.
Kanske har jag stört upp en disskution? Never the less, bring it on.
Peace!
for the record
Okej, vill bara klargöra ett par grejer:
ibland skriver jag i min blogg precis som man gör i en dagbok, dvs jag fullständigt struntar i om ngn läser det, deras reaktioner och möjliga kommentarer.
Ibland måste jag få lov att ventilera, då fågar man sig kanske varför jag gör det i en offentlig blogg. Svaret är enkelt - det är MIN blogg o jag skäms inte för fem öre, dessutom är jag för lat för att plocka fram papper o penna.
En annan sak jag vill betona - bara för att jag är öppen i min blogg betyder inte att ALLT framkommer här, om vi tar T tex så har jag ju knappast pallat skriva allt skit o smått som grämt mig och samlat upp sig, orka hänga ut någon liksom.
Det senaste inlägget var ett ärligt inlägg och JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT ANPASSA MIG och framförallt vara PEDAGOGISK OCH DIPLOMATISK med människor som slukar min energi dagligen - ibland måste man sätta stopp.
Det kanske är en "svensk" sak att göra då man ständigt försöker kompromissa och lösa saker, men det är i så fall även en "svensk" sak att göra då man gnäller tyst om ngt som stör en och snackar skit bakom rygg.
Nu är det som så att jag INTE är svensk, jag drar min tydliga gräns när den är nådd och jag pjoskar inte med någon för att uppnå deras samtycke och för det främsta JAG SÄGER TILL KLART O TYDLIGT VAD JAG TYCKER OCH DÖLJER ALDRIG MIN ÅSIKT.
Lets get that thing straight.
Peace
T
Detta inlägg riktas mot T...
Varje dag får jag vakna upp till ångest, en ångest som byggts upp av oron inför framtiden.
En allmän oro inför ekonomi, familjebilden var idyl brast som en uppblåst bubbla framför näsan på mig, oro inför min son och hans uppfattning av omvärlden och dess normer och framförallt oron inför om jag någonsin kommer att våga känna tillit inför någon i mitt liv igen.
Det gör mig fruktasvärt arg att jag blir den som får ta dina konsekvenser. Det blir jag som får leva med minnen till allt som skett och det blir jag som får träffa min son till hälften så mycket som jag hade kunnat och självklart velat, det blir jag som snällt får tas med dig och din tillhörande omgivning, det blir jag som även får skitsnacket i nacken och höra det på omvägar hur hatad jag är - VARFÖR? Efter allt skit jag fått ta emot, och har tagit det förvånansvärt vuxet och moget så blir det ändå jag som blir boven i dramat. Hur fan gick det till?
Fattar du hur fruktansvärt arg jag blir av allt detta, fattar du hur frustrerande det är att du inte ens ser vad jag får ta och framförallt - fattar du hur uppgiven jag blir över att du nu står i ett par skor som jag fick stå i inte alldeles för länge sen och du väljer att beklaga dig till mig. Hur du tror att du kan gång på gång lägga över ett fett lass på mina redan tyngda axlar och förväntar dig förståelse och "nåd".
Du skall skatta dig lycklig för min förlåtelse och jag är nu trött på att vara den enda som verkligen lider av dina själv-valda konsekvenser, ta det som en man och stå för dina handlingar, det räcker inte bara med att be om ursäkt och visa sig ångerfull, man får faktiskt ta smällarna med.
VARFÖR skulle jag ens välja att stötta dig efter så många ensamma och tårdränkta nätter? Jag väljer att stötta såmycket som jag förmår mig utan att må dåligt, jag väljer att inte vända ryggen till den som faktiskt vände mig ryggen när jag behövde människan som mest.
Men tro inte att jag kommer att sträcka ut en hand för att du sedan skall ta hela armen, LIFE WILL GO ON.
Hua, tack för avkräkningen, behövde verkligen det, kändes som om det bubblade över nästan!
Peace
sidobloggen...
sär...
Var det någon mer som kände det där???
Då börjar sängen att rycka o skaka, nästan bara märkbart vibrera.
Sen vänder jag mig yrt om men himla klarvaken och halvsätter mig i sängen o ser mig om, vibrationen har nu övergått till en markant skakning och nu klirrar ALLT i hela sovrummet, det smäller och knakar ute i vardagsrummet och paniken väller över mig vid detta laget, skakningarna ökar lite till och är nu fruktansvärt otäcka och jag sätter mig upp i sängen och kviker fram ett " Snälla sluta..!" i tron om att nu jävlar har jag fått en poltergeist på mig.
Helt seriöst, jag trodde det på fullaste allvar, tänder alla lampor och nu är skakningarna över.
Chockat smsar jag mitt medium ett skräckslaget: "RING MEJ!" och det tog min själ inte lång tid för henne att ringa upp mig, snällt av henne.
Hon hade trot att hennes son dundrat ner för trappan o skällde ut honom hehe!
Ännu var jag inte övertygad och inte hjälpte det att T inte märkte ngt medans jag hulkade fram en massa ord.
Men så till slut (tidsmässigt hade nog knappt hunnit gå några minuter typ) pratade jag med mormor och hon hade minsann o dar känt det, van vid jordbävningar som hon är med så kände jag mig hyfsat lättad över att jag iaf inte hade ngn poltergeist i hemmet.
Minutrarna gick och chocken gjorde sitt, jag stortjöt och nu känns allt betydligt bättre men oron förblir.
hoppas ni alla mår bra.
Peace
Big Time Photosession!!
Måste tillägga att jag blev hyfsat lack på T som ringde bakis och ville skjuta på tiden, istället fick jag stressa som en dåre med att hinna med allt. Så jag sa till honom att antingen så skötte han tiden eller så kunde va så, ska man vara med i en familj så är dt allt eller inget som gäller. - ett stort snack väntar dig T, just so you know, be prepared typ.
Och här är de ljuvliga resultaten! Jag är meganöjd!!! :D
Voila! den sista blev ju en tvättäkta, wannabe Poffe bild från min sida :D
Peace!
once again...
och du maddis - jag älskar dej med.
Man kanske borde klona sig?
Jag ska nog minsann ta o börja med att länka till en låt för varje blogginlägg för då får man mer "rätt känsla" för stämningen medans man läser mitt inlägg ;)
Så, utan mer dröjsmål var god klicka här, sätt dig tillrätta och läs vidare här :)
Jag har märkt att jag blir sån där fundersam som tusan om kvällarna nu förtiden. Bitterljuvt tycker jag.
Så vad har hänt idag då, låt oss se.. hum.
Sov ut lääänge idag och satte nog inte Alex vid matbordet förrän elva typ. Skamligt, jag vet.
Hursom, vi åt lite som hastigast sedan drog jag på lillkillen overallen, packade med mig alla möjliga o tänkbara bra saker att ha med sig för en heldag.
Väl nere i trappen medans jag gör iordning Alex i vagnen dyker min ilskna granne upp - för sen senast när jag fick ett utspel på MIN CP-GRANNE så hatar nu alla andra grannar mig, fullt förståeligt men denna kvinna alltså... jisses.
T hade tidigare nämnt att kvinnan klagat till honom i förbifarten att vår son springer för HÖGT... har ni hört på maken, att en ettårig springer FÖR HÖGLJUTT???? WTF?
Bor man i hyreslyor får man ju räkna med ljud va, men det lustiga är just att det klagas över ett oskyldigt barn som är vaket mellan 9-18 om dagarna, med andra ord - anständiga tider.
Men medans jag får plågas av en kärring var natt...
IRONIN blev som en käftsmäll typ.
Nåja, vart var nu, just dt - jag möttes upp av denna ovan-nämnda kvinna i trappen.
Jag passade på att be om ursäkt än en gång för mitt frispel för några nätter sedan men också påpeka att det inte kan hjälpas att Alex "springer för högt".
Hon var inte sen med varken mothugg eller pik på mitt sätt att uppfostra Alex och inflika med att jag kanske borde gå ut med honom ibland...
GISSA om jag såg rött...
Its on bitch! tänkte jag och sa med så ilsken o darrande röst jag förmådde mig medans jag kämpade emot den tryckande viljan att klösa ut ögonen ur hennes elaka häxtryne att fint, vill du ha det så här så fine, men då får du även ta smällen när den kommer.
-Hota inte mig! blev svaret och jag riktigt kände hur blodtrycket ökade så kraftigt och snabbt när hon malde vidare om vilken dålig förälder jag var att min hörsel plötsligt trängdes bort av allt kokande blod som nu sjöd....
-Du är en riktig jävla fitta, vet du det. svarade jag.
Hon vände på klacken och började gå uppför trapporna till sitt... och där brast min fördämning, att först förolämpa mig, dra in mitt barn och min uppforstran i det hela för att sedan bara vända o gå.
Jag ropade alla fula ord mitt huvud kunde förmå sig att minnas tills jag hörde dörren slå igen bakom henne...
Vilken ragata...
Jag kan säga det att resten av denna dagen har jag småkokat så fort jag tänkt på händelsen... jag vill gå bärsäkargång...
*andas några djupa andetag i förebyggande syfte
Efter mitt utspel på skat-kärringen begav jag mig till tåget som skulle ta oss till malmö, där möter jag upp poffe som tidigare bestämt.
Han skulle pierca sig i Malmö av Maddis, mer än så tänker jag inte låta historien förtälja, resten är upp till dem :)
Har haft en allmänt rolig o mysig dag.
Att få träffas igen o ta en kaffe var hur mysigt som helst.
Men nu är jag seröst helt maddafakking död... och jag ska hänga tvätt... ringa maddis o blossa med henne... sen ska jag rätt ner i bingen.
Peace!
you know what to do.
Peace
en bild säger mer än tusen ord.
Rekommenderar följande länk starkt, känns som jag o där jag är just nu... Denna låt är helt obeskrivlig för mig.... helt omöjligt att ens börja försöka förklara hur jag känner mig när jag hör den... Jag åker tillbaks i tiden. Tillbaks till tiden med Sabina för några vintrar sedan... tillbaks till hennes balkong, men en kopp te i den ena handen och en cigg i den andra och skallen full av tankar.
Det gör nästan lite ont i bröstet när jag tänker tillbaks. Nästan omöjligt för mig att lyssna på låten och kunna fungera samtidigt...
Det är svårt det där... dem där ensamma nätterna när man är ensam med sina tankar...
Som om gamla riktigt bittra tårar från förr som ej fått falla ligger djupt i mitten på en och gör sig påmint... väcker ontet till liv på ett nostalgiskt skumt sätt...
ash, imorrn är det borta... men nu är ju... nu. liksom.
Här är äntligen lite bilder:
- en riktigt fin oldie.Ibland undrar jag vad som hände på vägen, varför och hur vägen framöver ser ut.
I miss it. the old days och ändå inte. Det är bitterljuvt nu. På ett skönt sätt.. Knäpp är jag ikväll... jag vet.
- gullungen själv.
- tvättäkta höstbild a la Alma, jag har sagt det förr o säger det igen, vem har sagt att man inte kan ta bra bilder med en mobilkamera ;)
- Alex njuter av första snön, ovärdeligt. 
- värt kylan anyday
- en mysig vinkel tyckte jag.Peace people, o kom ihåg - ta hand om varandra. Alltid typ.
Tusen tack..!
Det lyser upp ens dag att bara höra gott från er.
Simma lugnt idag, snart kommer blogguppdatering MED bilder det ni!
Peace!
Nyfikna?
Men ni får hålla ut till ikväll för då jäääklar blir det update, smaskig sådan hahaha!
Peace my friends! Den som väntar på ngt gott :P
Thank God Its Friday!
Igår vart dt full rulle och under kvällens gång kom T för att även hämta upp Alex då jag hade haft honom medans T jobbade.
Det kändes lite småspänt mellan oss men jag hade sen innan bestämt mig för att ta tjuren vid hornen och berätta för T om my mystic love då det känts allt mer serious och jag vet att jag hade velat veta om rollerna var omvända.
Sagt o gjort.
Oj...oj...oj... säger jag bara.
Han blev inte arg... men mycket ledsen. Whaaat? - säger ni.
Men efter flera timmars snack så redde vi ut en hel del begrepp... det enda rådet jag hade att ge honom var att lära sig "to speak your mind, otherwise its to late some day" - det är verkligen så, tala ur skägget snarast möjligt för ni vet aldrig när det är för sent, vad dt än gäller.
One of lifes wise words.
Nu går jag bara o längtar till imorrn, i wonder whyy o wonder why :)
Peace!
pointless...
Somnade kanske kring tvåtiden inatt, inget nytt här sen jag besökte mitt medium då vi lyckades förmodligen öppna porten till andarnas hus typ, hur som helst, o vaknade fyra timmar senare.
Jag gick upp o drog på mig inte mer än vad som var nödvändigt i klädväg och gick iväg för att möta upp T som skulle lämna av Alex här medans han skulle jobba.
På den snorhala trottoaren lunkade vi trött, snarare JAG lunkade trött medans Alex jollrade glatt under tiden haha!
Men under den korta promenadsträckan ekade endast en ljuv tanke i min skalle, att jag skulle kunna vila lite mer i den förmodligen fortfarande varma sängen så fort vi kom hem.
Väl hemma blev det välling och bingen för Alex som accepterade faktumet på direkten, jag har nog min själ världens goaste unge, särskilt när det kommer till sömn!
Jag gjorde en kopp te o satte mig här då jag kände hungern väcka min kropp sakta men bristen på ork att fixa till ngt ätbart var typ på max.
Så jag drack mitt te, läste mina bloggar, spelade t.o.m. en runda alfabet men nu då?
Har ni hört talas om ordspråket "rädd för sin egen skugga" ? att man är typ så harig att man blir skraj för allt... ja dit hade jag nått nyss, blev min själ rädd för min egen SPEGELBILD!
Galet i know...
Men fullt förståeligt med tanke på vad min ögon skådat på sistonde.
Have a nice day folks!
Peace!
Tears of joy
Lugnet o karman har precis lagt sig som ett körsbär på en härlig sundayfudge efter en helvetesnatt.
Vem sa att jag inte har drama i mitt liv typ haha!
Inatt var verkligen en mardrömsnatt number one tack vare min granne och en nerbruten Alma, jag fick spader. Är förvånad att jag inte hamnade på femman i tvångströja efter hur jag betett mig som resultat inatt hehe!
Men så, nu... ja nu gott folk, tack vare my mystery love fick jag ett tips om vart jag skulle kunna spara en slant och har nu beställt hem en MASSAGEBÄNK!! den är här om tio härliga dagar och då minsann ser dt ut som om den enda felande länken nu är löst - nämligen min ekonomi! Lovely!
Nu ska jag rida på denna vågen av glädje och inte ens ägna ett uns av bekymmer om när nästa smäll kommer som jag brukar göra när allt går bra i mitt liv, jag skall njuuuta :)
Såå, ont i ryggen? nackspärr? trött o hängig?
Hör av dig så fixar vi en tid till min oas av avslappnad miljö och professionell massage av diplomerad massös, det ni ;)
Först till kvarn får först mala ju
Peace!
datadoktor ngn?
Inte mycket att uppdatera här egentligen för som sagt, utan bilder känns dt nästan meningslöst.
En ickemeningslös uppdatering här dock...
Im in love.
There i said it, now its out there!
Minns ni sist ni var sådär löjligt kära så att dt spratt i magen varje gång ni ens tänkte på personen?
Minns ni sist ni hade fjärilar i magen?
Minns ni sist ni fånlog bara åt tanken på personens ansikte?
Jag är där nu.
Peace
