gästspel av värdinnan själv. typ.
Nå, lite väl lång tid som fick passera men datorn är inte åter för det, sitter vid lånedatorn nu men passar på då jag har timmar att "döda".
Mycket vatten har runnit under broarna och jag är en hel del visdom klokare, en hel del gråa hår rikare och fajtas med större monster än vad jag mött på långa vägar.
Men vad som inte dödar det härdar sägs det o man får väl tro på de gamles ord :)
Lillpysen växer allt mer för var dag, har fått smaka på dne ökända trotsåldern men vidhåller ändå att han är ett jämförelsebart lugnt o snällt barn.
Det värsta har lagt sig o han lyder rätt fint nu och för att inte tala om utvecklingen! Jisses! Först NU fattar jag vad föräldrar menar med att det går undan!
Mannen, ja the man är kvar i vardagen trots långdistans-jobb.
Ibland finns stormar man måste rida ut tillsammans and so far so good :)
Och ja, jag är om möjligt mer kär än innan i denna fina och vackra människa.
Min klippa, min tröst och framförallt vinden under mina vingar.
Vingar som jag nu får börja pröva på riktigt nu i livets törnar.
Jag är nöjd med min vardag vill jag nog påstå.
Den enda riktigt stora chocken är mest bristen på kneg.
Allvarligt.
Jag har tagit allt som gått att greppa och t.o.m. det som egentligen inte ens borde kunna greppas (som t.ex. frisörjobb utan ngn som helst utbildning, det varade inte länge och förblev obetalt jobb tyvärr, men mest bara för att måla upp bilden om hur svårt det är att finna stadigt jobb).
Och sen läser man o hör om hur andra bara "tack,tack för den fast tjänsten" - grattis! hur gjorde du??
Nu går jag i sjuksköterske eller sjukgumnast-tankar.
Att sätta sig bakom skolbänken verkar i dagens läge det mest trygga rent inkomstmässigt.
Att jag sedan är en plugghäst uti fingerspetsarna och snappar upp massa info är ju en fördel inför att möjligtvis sadla om skolbänken?
Oh well, här bjuds på lite pics och tills vidare - lev väl!
- sjuker
- det ger en ny beteckning på SJÖVILD!
- gammal goding som låg i arkiven på min goding :P
Mycket vatten har runnit under broarna och jag är en hel del visdom klokare, en hel del gråa hår rikare och fajtas med större monster än vad jag mött på långa vägar.
Men vad som inte dödar det härdar sägs det o man får väl tro på de gamles ord :)
Lillpysen växer allt mer för var dag, har fått smaka på dne ökända trotsåldern men vidhåller ändå att han är ett jämförelsebart lugnt o snällt barn.
Det värsta har lagt sig o han lyder rätt fint nu och för att inte tala om utvecklingen! Jisses! Först NU fattar jag vad föräldrar menar med att det går undan!
Mannen, ja the man är kvar i vardagen trots långdistans-jobb.
Ibland finns stormar man måste rida ut tillsammans and so far so good :)
Och ja, jag är om möjligt mer kär än innan i denna fina och vackra människa.
Min klippa, min tröst och framförallt vinden under mina vingar.
Vingar som jag nu får börja pröva på riktigt nu i livets törnar.
Jag är nöjd med min vardag vill jag nog påstå.
Den enda riktigt stora chocken är mest bristen på kneg.
Allvarligt.
Jag har tagit allt som gått att greppa och t.o.m. det som egentligen inte ens borde kunna greppas (som t.ex. frisörjobb utan ngn som helst utbildning, det varade inte länge och förblev obetalt jobb tyvärr, men mest bara för att måla upp bilden om hur svårt det är att finna stadigt jobb).
Och sen läser man o hör om hur andra bara "tack,tack för den fast tjänsten" - grattis! hur gjorde du??
Nu går jag i sjuksköterske eller sjukgumnast-tankar.
Att sätta sig bakom skolbänken verkar i dagens läge det mest trygga rent inkomstmässigt.
Att jag sedan är en plugghäst uti fingerspetsarna och snappar upp massa info är ju en fördel inför att möjligtvis sadla om skolbänken?
Oh well, här bjuds på lite pics och tills vidare - lev väl!
- sjuker - det ger en ny beteckning på SJÖVILD! - gammal goding som låg i arkiven på min goding :P